PALMSÖNDAGEN

Jes 50:4-7 Fil 2:6-11 Luk 22:14-23:56

Inledningsord när kvistarna välsignas

Vi går in i stilla veckan. Vi följer vår Herre på hans lidandes väg. Beslutet att röja honom ur vägen är redan fattat. Han omges av ett allt tätare mörker. Men vid intåget i Jerusalem öppnar sig en springa i muren. En glipa, där ljuset tränger igenom. Folket ser honom som botat, mättat, förlåtit och gett dem hopp. Spontant stämmer de upp den messianska hyllningssången ur Psaltaren 118. Hosiannaropen bryter igenom, trots att de snart skall ersättas av andra rop. Intåget föregriper hans seger några korta minuter, innan mörkret tätnar på nytt. Låt oss be att det ljuset förblir i oss och når sin fullbordan i hans uppståndelse.

De välsignade kvistarna tas med hem och placeras vid ett kors eller en ikon.

Efter evangeliet (Luk 19:29-40)

Hosiannaropen väcker motstånd hos mörkrets makter. Man försöker få tyst på sången. Då säger Jesus: ”Jag säger er att om lärjungarna tiger, kommer stenarna att ropa.” Till och med stenarna vet vad påsken handlar om. Hur mycket mer då blommorna och träden, fåglarna och djuren, stjärnorna och galaxerna? Hela universum känner igen sin Herre. Men endast människan, skapelsens krona, kan ge ord åt tillbedjan, hon som är skapad att med insikt och vilja tillbe och lovsjunga. Men våra hjärtan är ofta som sten. Det är våra hjärtan som behöver värmas och vidgas av den gudomliga nåden. Låt oss följa Kristus på hans lidandes väg så att våra hjärtan blir upplysta av påskens strålande ljus och glödande värme.

Lidandets saliga utbyte

Det saliga utbytet talar vi oftast om i samband med julen. Gud blir människa, för att vi i utbytte ska få del av de gudomliga krafterna.

Men det gäller också lidandeshistorien. Jesus går in i och delar allt mänskligt lidande. Han lider ångest och svettas blod i Getsemane. Hans kropp gisslas. Han hånas och föraktas när man kröner honom med törnen. Han bär sitt kors. Han dör en plågsam död.

Men denna hans solidaritet med det mänskliga lidandet är inte bara något att begråta och betrakta på avstånd. Fäderna uppmanar oss att gå in i hans lidande. Gå in i klippan, göm dig i klippskrevan, som är hans lidande och sår! Ett hjälpmedel är den smärtorika rosenkransen. Med Maria som förebedjare mediterar vi över fem stationer i hans lidande. Getsemane, gisslandet, törnekröningen, korsbärandet och korsdöden. Fly inte endast till honom, utan in i honom, träd in i klippans sprickor, göm dig i hans genomborrade händer, i hans öppnade sida! (Guerricus av Igny)

När bedjaren gör det händer något. Ett utbyte äger rum. Lidandet trollas inte bort, men det förvandlas. Hans solidaritet med mitt och alla människors lidande ger ifrån sig läkedom. Aposteln säger: ”Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp.” (2 Kor 4:10) Genom hans sår blir vi botade, sade redan profeten. Det helande saliga utbytet.

Amen.