30 SÖNDAGEN UNDER ÅRET 2004

Eukaristi och mission

Katolska kyrkan firar idag världsmissionssöndagen. Samtidigt inleds ett eukaristiskt år med en internationell eukaristisk kongress i Mexico. I vårt eget stift planeras bl.a. en stiftsvallfärd till Vadstena den 3 september nästa år. Påven har skrivit ett brev över temat ”Eukaristi och mission”.

Vad finns det för samband mellan eukaristi och mission? Är eukaristin missionerande? I högsta grad, men inte hur som helst. På ett plan, på ytplanet, är inte eukaristin något som kyrkan firar på torget. Det skulle bara framstå som obegripligt och fresta till missbruk. Eukaristin är kyrkans hjärta och innersta hemlighet. Länge firades den i katakomber och avskilda rum. Kyrkan lockar inte vem som helst till kommunion. Det förutsätter både undervisning, tro och lydnad. Ändå är eukaristin på djupet förenad med missionen.

* Eukaristin är en påminnelse om kyrkans ständiga kallelse till mission. Eukaristin är inte en sysselsättning för några få med speciell läggning eller bakgrund. Eukaristin påminner om trons och frälsningens universalitet. I varje mässa tillber kyrkan sin Herre som ”Guds lamm, som borttager världens synder”. Före evangeliet denna söndag sjöng vi: ”Gud var i Kristus och försonade hela världen med sig själv, och han har anförtrott oss försoningens ord.” Eukaristin påminner kyrkan om hennes universella uppdrag. Om kyrkan slutade att missionera vore hon inte längre Kristi kyrka. Det vi firar i eukaristin omfattar och omfamnar alla människor och hela tillvaron. Därför ber kyrkan i varje eukaristi för hela världen, för alla folk och folkslag, för alla människor, mäktiga och maktlösa, levande och döda. Det är när aposteln Paulus har uppmanat till bön ”för alla människor”, som han säger: ”Gud vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. – och han fortsätter – Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla.” (1 Tim 2: 1-6)

Eukaristin firas runt hela jordens krets, på otaliga språk, i katedraler och källarlokaler. Ändå är det samma eukaristi, samma enda bröd och samma Kristi blod, också genom alla tider. Redan detta är en påminnelse om att alla människor har en och samme Fader, som genom sin Kyrka kallar oss att bli sitt eget folk. I den 3:e eukaristiska bönen ber vi: ”Genom alla tider samlar du åt dig ett folk, för att från solens uppgång till dess nedgång ett rent offer skall frambäras åt ditt Namn.”

* Eukaristin är inte bara en påminnelse om kyrkans horisontella och allomfattande uppdrag. Påven säger i sitt brev: ”I Kristus, som vi tillber närvarande i eukaristins mysterium, har Fadern sagt sitt slutgiltiga ord angående människan och hennes historia.” Eukaristin föregriper hela världsalltets enhet och tillbedjan inför den ende sanne Guden. Tillsammans med alla änglar och himmelska makter, med ”alla folk och stammar och länder och språk” (Uppb 7:9), med naturens bröd och vin, innefattat i ”allt dyrbart och härligt som folken äger” (Uppb 21:26) föregriper eukaristin hela världsalltets fullbordan och slutmål. Hon föregriper den kosmiska liturgin, där ”alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herre, Gud fadern till ära.” (Fil 2:10) ”Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt”. (1 Kor 15:28)

* Eukaristin är inte bara ett tecken på kyrkans universella kallelse. Hon är också missionens källa och kraft. Redan förnuftet inser att uppgiften vida överstiger alla mänskliga krafter. När den Uppståndne gav sina apostlar uppdraget att göra alla folk till lärjungar, då skickade han dem som får in bland vargar. Därför gav han dem också det avgörande löftet: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” Detta löfte infrias när han den första pingstdagen utgjuter sin Ande över den apostoliska kyrkan. Tidigare hade han instiftat den heliga eukaristin och gett apostlarna befallning att fortsätta denna heliga handling till hans åminnelse. Löftet om hans närvaro infrias konkret när Kyrkan nedkallar den helige Ande över de eukaristiska gåvorna på altaret. I eukaristin ges kraften till Kyrkan att fortsätta och fullborda Kristi mission och sändning. De troende blir, som påven säger, ”eukaristins missionärer för att bära, var och en till sin omgivning, den stora gåva man själv mottagit. Faktiskt kan ingen som möter Kristus i eukaristin låta bli att genom sitt liv förkunna, Frälsarens barmhärtiga kärlek.” Påven säger att ”missionen är brådskande”, för att Kristus ”ska bli känd, älskad och efterföljd, så att vi i honom kan leva Treenighetens liv och med honom förändra historien, tills den fullkomnas i det himmelska Jerusalem.”

Vi anar missionens hemliga kraft: den eld som Kristus kommit för att tända på jorden och som brinner i den heliga eukaristin. Det är ingen tillfällighet att eukaristin i traditionen liknats vid en eld. Elden är densamma, var den än brinner. I varje eukaristi offras och ges samma gåva, Kristi kropp och blod. Hans liv som förtärdes av kärlekens eld. Den heliga kommunionen gör den troende till en mottagare av eld, till en helig eldslukare. Ett av kyrkans helgon denna dag, Antonio Maria Claret (d. 1870), säger: ”Drivna av den helige Andes eld gick de heliga apostlarna ut i hela världen.” Och han fortsätter: ”Den som har denna nitälskande kärlek ömmar för och ser det som sin högsta angelägenhet att göra Gud mera känd, älskad och tjänad i detta och i det andra livet, eftersom denna kärlek inte vet några gränser. Han önskar och strävar efter att alla här på jorden skall mättas, göras lyckliga och saliga i det himmelska hemlandet, att alla skall bli räddade, att ingen skall gå evigt förlorad eller kränka Gud eller så mycket som ett ögonblick leva kvar i synden.” Han brinner och vill upptända alla människor ”med den gudomliga kärlekens brand. Han avskräcks inte av någonting, han gläder sig i sin brist, han välkomnar svårigheterna, han finner nöje i att förtalas, han gläder sig över sina plågor. Han har ingen annan tanke än hur han skall följa Jesus Kristus och efterlikna honom i bön, arbete, lidande och önskan att förhärliga Gud och frälsa själarna.”

Låt oss be om öppnade ögon och hjärtan för den kärlekens gåva vi inbjuds att fira och ta emot, för att göra oss och hela kyrkan brinnande.

Amen.