Jes 6:1-2a,3-8 Ps 138:1-5,7c-8 1 Kor 15:1-11 Luk 5:1-11 Vad får predikan att bära frukt? Hur många predikningar har inte hållits som bara runnit ut i sanden? Vad får den kristna förkunnelsen att bära frukt? Alla dagens tre läsningar ger ett och samma svar. Profeten Jesaja, apostlarna Paulus och Petrus, alla tre får en avgörande
– Heb 13:15-17, 20-21 Ps 23 Mark 6:30-34 – Fyra veckor har vi följt Hebreerbrevet i vardagens mässor. Nu når brevet sin kulmen. ”Så vill vi genom Jesus ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud.” Brevet har beskrivit hur Gamla förbundets offer har nått sin fullbordan i Sonens evigt gällande offer av sig själv.
– Heb 13:1-8 Ps 27:1,3,5,8-9b Mark 6:14-29 – Hebreerbrevets avslutande kapitel räknar upp olika kristna dygder. De troende uppmanas att hålla den inbördes kärleken levande. Att visa gästfrihet – gäster kan visa sig vara änglar. De kristna uppmanas att inte glömma dem som sitter i fängelse eller dem som misshandlas, ”som om det gällde er
– Heb 12:18-19,21-24 Ps 48: 2-4,9-11 Mark 6:7-13 – Uppdraget att förkunna omvändelse, driva ut demoner och bota sjuka, bereder väg för det mål som Hebreerbrevet kallar ”den levande Gudens stad.” Händelserna vid Sinai berg, som fick Mose att skälva av skräck, pekade fram mot slutmålet. Abels blod som ropade till Gud om det första
– Heb 12:4-7,11-15 Ps 103:1-2,13-14,17-18a Mark 6:1-6 – Människorna i Jesu hemstad tog anstöt av hans förkunnelse och under. Han hade ju levt mitt ibland dem, vuxit upp som ett barn bland deras egna barn. De kunde inte tänka sig Gud så mänsklig och så nära. Deras förutfattade meningar om Gud hindrade dem att tro.
– Heb 12:1-4 Ps 22:26b-28,30-32 Mark 5:21-43 – Synagogföreståndaren Jairos kastade sig ner för Jesu fötter. Ett stort steg för en synagogföreståndare. Kvinnan i evangeliet hade lidit av blödningar i tolv år. Hon ”hade hört vad som berättades om Jesus”. Det hon hört räckte för att tända trons låga i henne. Markus berättar om hennes plan.
– Jes 42:5-10 Ps 96:1-6,9-10 Matt 4:13-17 – Redan som ung blev Ansgar munk i Corbie i Frankrike. Han skickades till Corvey i Westfalen, Tyskland, vid den tid på 800-talet när kyrkan började sträcka sig mot Norden. Ansgar grundade församlingar i Danmark men hade inte stor framgång i sitt missionsarbete i Sverige. Det skulle dröja
Mal 3:1-4 Ps 24:7-10 Heb 2:14-18 Luk 2:22-40 Att möta sin räddare Den fest vi firar idag har kallats mötet: Symeon möter Jesusbarnet, världen möter sin räddare. Det står om Symeon att han var rättfärdig och from. Om Hanna står det att hon tjänade Gud med fasta och bön, dag och natt. Dagens fest firas
– Heb 11:1-2,8-19 Luk 1:69-75 (Resp.psalm) Mark 4:35-41 – ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” De räddhågade lärjungarna fick ett överväldigande tecken. Om någon ”bryr sig” så är det den Mästare som är med dem i båten. Men han vänder på frågan och riktar den till lärjungarna: ”Har ni ännu ingen
– Heb 10:32-39 Ps 37:3-6,23-24,39-40 Mark 4:26-34 – ”Ge inte upp er frimodighet.” Hebreerbrevet påminner sina läsare om hur det var ”förr”, när de nyss hade blivit ”upplysta”. Författaren syftar på dopet, som kallades ”upplysning”. Dopet sker i tro, som ger kunskap och insikt. I början kunde de utstå mycket, men de hade sin glädje