– 1 Kor 2:1-5 Ps 119:97-102 Luk 4:16-30 – Paulus påminner de troende i Korinth hur de kom till tro. Det var inte genom ”förkrossande vältalighet och vishet”. Tvärtom. Aposteln var ”svag och rädd och full av ängslan” när han uppträdde bland dem. Deras tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft. Det
– 1 Kor 1:26-31 Ps 33:12-13,18-21 Matt 25:14-30 – Efter att ha förkunnat korsets kraft ber Paulus de kristna i Korinth att tänka efter. ”Tänk på när ni blev kallade”. När de kallades var det inte många som hörde till de starka, förnäma och visa. Han utesluter inte att några gjorde det, men de flesta
1 Kor 1:17-25 Ps 33:1-2,4-5,10ab,11 Matt 25:1-13 Redan i början av sitt första brev till Korinthierna talar Paulus om slutet på Jesu liv och det som blev centrum i tron, korset och dess kraft. Det som var en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, var Guds kraft och Guds vishet för dem som
– Jer 1:17-19 Ps 71:1-4a,5-6b.15ab,17 Mark 6:17-29 – Johannes Döparens martyrium uppfattas lätt som obehagligt och pinsamt. Herodias har inte glömt vad Johannes sagt om hennes otillåtna äktenskap med Herodes. Hans feghet gör honom till hennes medbrottsling. Hämndlystnad styr hennes handlande. Elia förföljdes av drottning Isebel. Profeten Jeremia klagar, men är gjord till ”en fast stad,
– 2 Thess 3:6-10,16-18 Ps 128:1-2,4-5 Matt 23:27-32 – Paulus går strängt till rätta med dem som ”lever utan ordning”. I praktiken lever de på andras arbete. Oftast handlar det om lättja, som ibland ges en förment andlig motivering – tanken att det är ”finare” att be än att arbeta, eller att ”frälsningen” befriar från
– 2 Thess 2:1-3a,14-17 Ps 96:10-13 Matt 23:23-26 – Kyrkan kommer ihåg Augustinus mor Monika, hon som ivrigt bad för sin länge vilsegångne son. Själv menade han att Monicas förböner spelade en roll för hans omvändelse. Det är lätt att underskatta förbönens makt. Den visar vår plats i kyrkan, de troendes gemenskap. Abraham, Mose, profeterna
Jos 24:1-2a,15-17,18b Ps 34:2-3,16-23 Ef 5:21-32 Joh 6:60-69 Befriande val På det mänskliga livets vandring möter vägskäl. Människan måste välja. Väljer hon den ena vägen, så väljer hon bort den andra. Därför är valet ofta förenat med vånda och så kallad beslutsångest. Det vore ju så mycket lindrigare om människan slapp välja, slapp ifrån att
– Upp 21:9b-14 Ps 145:10-13b,17-18 Joh 1:45-51 – Kyrkan firar apostlarna, en efter en, utspridda över året. Kyrkofadern Chrysostomos förundras över att dessa olärda män, utan makt och inflytande, kunde övertyga lärda och mäktiga, folk efter folk, i land efter land. I apostlarnas kallelse ser vi grundmönstret till varje kallelse. Natanael, som identifierats med Bartolomaios, blev
– Hes 37:1-14 Ps107:2-9 Matt 22:34-40 – Ännu en grandios profetia. Profeten får se de förtorkade och döda ben som skall få liv igen. En bild för att Israels folk skall hämtas hem ur sin förskingring och upp ur sina gravar. Ytterst en antydan om Guds plan med alla människor, genom honom som uppstår från de
– 2 Kor 9:6-10 Ps 112:1-2,5-9 Joh 12:24-26 – ”Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta.” Paulus påminner korinthierna om detta för insamlingen till de kristna i Jerusalem. Idag hör vi det på martyren Laurentius dag, som gav sitt liv. För Paulus är ”hjärtat” platsen både för viljans beslut, för förnuftig