– 1 Joh 3:7-10 Ps 98:1,7-9 Joh 1:35-42 – ”Låt ingen föra er vilse.” – ”Följ med och se!” Johannes varnar för gnostikerna, som föraktade kroppen. För den som har ”gnosis”, den enligt dem rätta insikten, spelade det därför ingen roll vad man gjorde med kroppen. Endast det ”andliga” var viktigt. Även om vi inte
– 1 Joh 2:29-3:6 Ps 98:1,4-6 Joh 1:29-34 – ”Den som förblir i honom syndar inte.” Det är lätt att huka sig när man hör detta. Men det är inte ett högt moraliskt ideal. Johannes formulerar en verklighet. Att ”förbli” i Jesus är att leva i sitt dop, att vara skyddad av honom som har döpt
– 1 Joh 2:18-21 Ps 96:1-2,11-13 Joh 1:1-18 – ”Detta är den sista tiden.” Johannes skriver det i sitt brev. Att vi hör det på årets sista dag betyder inte att det syftar på de timmar som är kvar av år 2022. Inte heller på någon särskilt dramatisk tid i människans historia som väckt frågor om
– 1 Joh 2:3-11 Ps 96:1-3,5b-6 Luk 2:22-35 – ”Mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan.” Så känns det förvisso inte alltid, men Johannes vittnar om att det gamla kärleksbudet har förvandlats och blivit ett ”nytt bud”. Det har fått ny kraft. Evangelisten Lukas vet att den kraften är den helige Ande, som
1 Joh 1:5-2:2 Ps 124:2-5,7-8 Matt 2:13-18 De oskyldiga barnen i Betlehem firas som martyrer, trots att de inte själva kunde bekänna tron. Traditionen är mycket gammal och utbredd i hela kyrkan. Kyrkan tror som hon ber. Ledd av Anden har hon firat dem som martyrer för Kristi skull. Intuitivt eller i efterhand har hon
– 1 Joh 1:1-4 Ps 97:1-2,5-6,11-12 Joh 20:2-8 – ”Han såg och trodde.” Den fjärde evangelisten berättar diskret om sin egen väg till tro. Det han såg, den tomma graven och de hoprullade bindlarna, blev tecken på att hans Herre hade uppstått. I den tron kan han sedan i sitt evangelium vittna om alla de ”tecken”
Apg 6:8-10; 7:54-60 Ps 31: 3c-4,6,8ab,16b-17 Matt 10:17-22 Det förtätade Ordets seger, också över vrede och bitterhet I går föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen. Det ”förtätade Ord” vi talade om i går, har tagit sin boning i diakonen Stefanos, den förste martyren. Kyrkans liturgi har förstått det och
Jes 52:7-10 Ps 98:1-6 Heb 1:1-6 Joh 1:1-18 Förtätat ord Julen är fylld av skenbara motsatser. Det vi ser och smakar är glitter och glögg. Men det vi firar är ett fattigt föräldrapar på väg att skattskrivas. De fick inte ens plats i härbärget när Maria skulle föda. Det skedde obemärkt, men barnet väcker fortfarande
– 2 Sam 7:1-5, 8b-12, 14a, 16 Ps 89:2-5,27,29 Luk 1:67-79 – Ju närmare julen vi kommer desto ettrigare blir demonerna. Inte bara i familjer eller bland de ensamma. Också i kyrka och kloster. Det borde inte förvåna oss. De gillar inte det barn vars födelse vi snart skall fira. Barnets ljus är dem förhatligt. Antingen
– 1 Sam 1:24-28 1 Sam 2:1,4-8d (Resp.psalm) Luk 1:46-56 – ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon honom tillbaka till Herren. ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hon vet att Samuel är en gåva.