– Heb 6:10-20 Ps 111:1-2,4-5,9.10c Mark 2:23-28 – Antonius drabbades av kallelsen till fullkomlighet, att bli helad, fri från halvhet och splittring. Han levde över hundra år. Han lärde sig genomskåda demonerna, som kommer till oss i form av onda tankar. ”De är svaga och kan inte annat än hota. Vi skall inte alls vara rädda
Jes 49:3, 5-6 Ps 40:2,4ab,7-10 1 Kor 1:1-3 Joh 1:29-34 Han tog på sig våra sjukdomar för att vi skulle botas Världen mår inte bra. Försöken att bota henne är valhänta och kan göra skadan värre. Det måste bli så om man inte vet vari människans avgörande sjukdom består. Läkare som ställer oklar eller fel
– Heb 4:12-16 Ps 19:8-10,15 Mark 2:13-17 – Debatten i moraliska frågor pågår hela tiden. Vilka hör till de ”goda” respektive de ”onda”, till ”de rättfärdiga” eller till ”syndarna”? Debatten pågår både i världen, i kyrkan och i den lilla gemenskapen. Både bland moralteologer och ”vanligt folk”. Det finns en skillnad som inte kan trollas
– Heb 4:1-5,11 Ps 78:3,4,6c-8 Mark 2:1-12 – Den lame i evangeliet förs till Jesus av sina vänner och firas ner genom taket framför Jesus. Evangelisten berättar att Jesus ingrep ”när han såg deras (=vännernas) tro”. Att Jesus helar utesluter inte människans samverkan. Tvärtom, den frigörs. Enligt Hebreerbrevet sker det genom hörsamhet och tro. Medan
– Heb 3:7-14 Ps 95:6-11 Mark 1:40-45 – ”Genast försvann spetälskan.” Befrielsen är för Kristus ett ögonblicks verk. För oss motsvarar det den sakramentala verkligheten: Dopet, avlösningen, kommunionen. Men också det första tecknet på omvändelse och kallelse som erfars. Då allt är rent och klart. Den första kärleken. Men tiden går och människan har kort
– Heb 2:14-18 Ps 105:1-4,6-9 Mark 1:29-39 – Hebreerbrevet har i sin inledning förkunnat Jesus som Guds Son. Dagens avsnitt säger att han också måste vara människa. Han ”måste i allt bli lik sina bröder” för att ”ta sig an dem”. Det är vad evangeliet berättar om. Jesus botar Simons svärmor som låg sjuk i feber.
– Heb 2:5-12 Ps 8:2a,5,6-9 Mark 1:21b-28 – Gregorios av Nyssa (d. 405; broder till Basileios den store) var en av den tidiga kyrkans stora mystiker. Han ville hela tiden ta ett steg vidare. Efter varje steg ville han ta ett nytt. Den åttonde psaltarpsalmen förundras över att Gud ”tagit sig an” människan. ”Du gjorde honom
HERRENS DOP Jes 42:1-4,6-7 Ps 1-4,9c,10b Apg 10:34-38 Matt 3:13-17 Det förtätade ordet som bild Vi har firat Jesu födelse och kallade det nyfödda barnet ett ”förtätat ord”. När Jesus i dagens fest låter sig döpas av Johannes i Jordans vatten målas snarast en bild för våra ögon, en ikon. Inte som ett fotografi, som
Jes 60:1-6 Ps 72:2,7-8,10-13 Ef 3:2-3a,5-6 Matt 2:1-12 Benedikt XVI i ljuset av de vise männen För tretton dagar sedan firade vi Jesu födelse. På juldagen kallade vi barnet ”ett förtätat ord”. Idag firar vi hur de vise männen finner detta Ord, som ”öppnar sig” för dem. De faller ner och tillber barnet i Marias
– 1 Joh 3:11-21 Ps 100 Joh 1:43-51 – ”Herre, jag älskar dig.” Dessa sista hörbara ord av vår förre påve, Benedikt XVI, sammanfattar hela hans liv. Dessutom sammanfattar de dagens mässtexter, den dag då han vigs till den sista vilan. Ofta talade Benedikt om tron, inte bara som ett förnuftets bejakande, utan som ett