– Syr 44:1,9-13 Ps 149:1-6a,9b Mark 11:11-26 – Människornas liv är avsedda att bära frukt. Några gör det. Deras ”rättfärdiga verk blir inte glömda”. Andra glöms bort, ”som om de aldrig hade funnits”. Fikonträdet hade blad men bar ingen frukt. Dagen efter var det förtorkat. Att det hade ”blad” motsvarar det myckna ”geschäftet” i templet. Visserligen
Kortpredikan 1/6 S. Justinus, martyr – Syr 42:15-25 Ps 33:2-9 Mark 10:46-52 – Justinus Martyren (d. 165) är en av kyrkans första s.k. apologeter. Med förnuftiga argument försvarade han tron och kyrkan mot missförstånd och förtal.[1] Han vägrade att ”offra till gudarna”, trots att han visste att martyriet väntade. Han hade fått sina ögon öppnade.
– Sef 3:14-18 Jes 12:2-3,4bcd,5-6 (Resp.psalm) Luk 1:39-56 – Maria skyndar till Elisabet uppe i Juda bergsbygd. Ängeln hade ju sagt till Maria att hennes släkting var havande, trots hennes höga ålder. Den yngre söker den äldre. Av detta möte målar Lukas en ikon. Med mångdimensionell innebörd. Två havande kvinnor möts. De tillhör och representerar
– Syr 35:1-12 Ps 50:5-8,14,23 Mark 10:28-31 – ”Ge åt den Högste så som han gett åt dig.” De yttre offren i det första Förbundet kan för oss framstå som primitiva, men de pekade mot de inre. De måste bäras fram ”frikostigt” och ”med glädje”. Redan profeterna gisslar yttre offer utan inre täckning. Syrak visste att
PINGSTDAGEN Apg 2:1-11 Ps 104:1ab,24ac,29b-31,34 1 Kor 12:3b-7,12-13 Joh 20:19-23 Livet, enheten och kärleken – Andens frukter Ingen kan fånga vinden, vattnet eller elden med blotta händerna. Det är nästan lika omöjligt att med ord fånga vad den helige Ande är. Ändå används både vinden, vattnet och elden som symboler för Anden. De säger
– Apg 28:16-20,30-31 Ps 11:4-5,7 Joh 21:20-25 – Apostlagärningarna berättar hur Paulus når fram till Rom och uppehåller sig där i två år, men Lukas berättar inte hur hans liv slutar. Andra källor vittnar om att han kom till Spanien, återkom till Rom och där led martyrdöden. Johannesevangeliet slutar lite gåtfullt. Sannolikt är det sista kapitlet
– Apg 22:30; 23:6-11 Ps 16:1-2a,5,7-11 Joh 17:20-26 – Paulus använder list. Inför stora rådet, som bestod av både fariseer och saddukeer, säger han: ”Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rätta”. Paulus vet att fariseerna tror på uppståndelse och ett liv efter döden, medan saddukeerna förnekar allt
– Apg 20:28-38 Ps 68:29-30,33-36 Joh 17:11b-19 – I Pauli avskedstal till de äldste från Efesos hör vi hur tron förs vidare till nästa generation. Församlingens ledare, insatta av den helige Ande, skall ”ha uppsikt över – vara biskopar och herdar för – Guds församling”. En koncentrerad beskrivning av den så kallade ”apostoliska successionen”. ”Under
– Apg 20:17-27 Ps 68:10-11,20-21 Joh 17:1-11a – Jesu avskedstal får en slags fortsättning i Pauli avskedsord till de äldste i Efesos. De skall aldrig mer återse honom som för dem vittnat om Guds nåderika evangelium och som delgett dem allt som hör till Guds plan. Han är på väg till Jerusalem, han vet att
Apg 1:12-14 Ps 27:1,4,7,8a 1 Pet 4:13-16 Joh 17:1-11a Välsignad väntan De flesta av oss har erfarenhet av att ha svarat eller reagerat för snabbt. Något som vi bittert fått ångra. Det gick för fort. Tanken hann inte med. Spontanitet verkar så charmigt, fritt och lockande, men våra känslor är blinda och leder lätt vilse.