– 1 Mos 15:1-12,17-18 Ps 105:1-4,6-9  Matt 7:15-20 – ”Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud.” En vidunderlig utsaga av Irenaeus (d. 202), lärjunge till Polykar­pos, som var lärjunge till aposteln Johannes. Guds härlighet, strålglansen från Gud, lyser som klarast när den för­verk­ligas i männi­skan, Guds avbild. Irenaeus bekämpade gnosticismen

– 1 Mos 12:1-9 Ps 33:12-13,18-20,22 Matt 7:1-5 – ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Abraham uppmanades att bryta upp till ett nytt land. För de troende be­tyder det inte ett geografiskt land utan det egna och renade hjärtat. ”Uppbrottet” sker när det hjärtat renas från främmande makter och män­­­niskan tar det rena

Jer 20:10-13 Ps 69:8-10,14,17,33-35 Rom 5:12-15 Matt 10:26-33 Var inte rädda! Tre gånger i detta korta evangelium upprepar Jesus samma maning: Var inte rädda! Det är ett tröstande budskap i en hotfull värld. Men det ger inte grönt ljus för naivitet. Hoten är ver­k­­­liga både för nuet och evigheten. Människan måste både veta och välja

Jes 49:1-6 Ps 139:1-3,13-15 Apg 13:22-26 Luk 1:57-66,80 När den helige Benedictus byggde två kapell på Monte Cassino, vigde han det ena åt Johannes Döparen. Munkarna kände igen sin kallelse i hans och de andra profeter­nas. Om vi jämför profeten med prästen ser vi profetens kallelse tyd­ligare. De samarbetar i varje mässa. Prästen tar profetens

– 2 Kor 11:18,21b-30 Ps 34:2-7 Matt 6:19-23 – Paulus sänker sig till korinthiernas nivå. Han skryter och talar ”i dårskap”. Han är hebré, israelit och en Abrahams ättling, som andra judekristna. Han har tjänat Kris­tus ännu mer. Hans merit­lista är överväldigan­de: fängelse, spöstraff, ste­ning, skeppsbrott, faror, arbete, vaka och slit. Men så anar man

Kortpredikan 22/6 S. John Fischer o S. Thomas More, martyrer – 2 Kor 11:1-11 Ps 111;1-4,7-8 Matt 6:7-15 – Paulus ”vill överlämna en ren jungfru” till Kristus. Han har ”tro­lo­vat” för­samlingen ”med en enda man, Kristus”. Men falska lärare har trängt in i församlingen och han är rädd att de tro­endes ”tankar skall förföras och

– 2 Kor 9:6-11 Ps 112:1-4, 9 Matt 6:1-6,16-18 – Aloisius (1568-1591) valde redan som barn den smala vägen. När pesten drab­bade Rom erbjöd han sig själv som vår­dare. Han smittades och gav sitt 23-åriga liv för de pest­smittade. I ett brev till sin mor vittnar han om ”den gudom­liga godhe­tens djup, det­ta hav utan gräns

– 2 Kor 8:1-9 Ps 146:2,5-9a Matt 5:43-48 – ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” Moraliskt verkar uppmaningen hopplöst omöjlig – men om vi tänker ef­ter, är den det enda naturliga. Människan är ju skapad till Guds av­bild och likhet. Vem vill inte bli det han är skapad till?  Paulus ger ett

2 Mos 19:2-6a Ps 100:1-3,5 Rom 5:6-11 Matt 9:36-10:8 Som får utan herde Jesu ord är märkligt aktuella. När han ser människor­na, då ser han att de är ”illa med­­­­­­­far­na och hjälplösa, som får utan herde”. Diagnosen är aktu­ell, inte bara om vi tänker på dagens konflikthärdar och olycksdrabbade länder. Den gäller kanske ännu tydligare

– 2 Kor 3:15-4:1, 3-6 Ps 85:9ab-14 Matt 5:20-26 ”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Her­rens här­lighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna här­lig­het som kommer från Herren, Anden.” Det tredje kapitlet i andra Korinthierbrevet har, med början hos Orige­nes (200-talet), varit vägledande för kyrkans sätt att läsa den