– 5 Mos 34:1-12 Ps 66:1-3a,5,8,16-17 Matt 18:15-20 – Livet är en vandring. Hela tiden ett steg vidare, på väg mot målet. Mose fick inte komma in det utlovade landet, men han fick se det från ett högt berg. Ingen profet liknade Mose. Han var nära målet. Han hade redan ”umgåtts med Herren ansikte mot
– Jungfru Marias upptagning i himmelen – ”Gläd dig, jungfru Maria, du som ensam besegrar otrons lögner i världen.” Så sjunger kyrkan i sin tidegärd. Det är inte, som man kunde misstänka, främst en poetisk utsaga. När Maria glöms bort eller förnekas märks det, förr eller senare, i tron på hennes son. Teologin blir mest
– 5 Mos 6:4-13 Ps 18:2-4,47,51ab Matt 17:14-20 – Varje dag inleds av den fromme juden med denna bekännelse: ”Herren, vår Gud, Herren är en”. Den fortsätter i budet att älska Gud av hela hjärtat och av all kraft. Budet efterfrågar människan helt och fullt, utan villkor, undantag och gömslen dit Herren inte har tillträde. Det
– 2 Kor 9:6-10 Ps 112:1-2,5-9 Joh 12:24-26 – Varför blev den helige Laurentius så älskad? Bara i Rom finns mer än 30 kyrkor med hans namn. Domkyrkorna i Lund och Uppsala bär båda hans namn. Kejsaren krävde att han utlämnade kyrkans skatter. Han delade först ut dem till de fattiga och samlade sedan ihop de
– Hos 2:14,15cd,19-20 Ps 45:11-12,14-17 Matt 25:1-13 – Judinnan Edith Stein läste Teresa av Avila och kapitulerade för sanningen. Hon blev syster Teresia Benedicta av Korset. Hennes tre namn anger hennes väg. Efter sitt dop och sin konversion var hon ofta i benediktinklostret Beuron, därav namnet ”Benedicta”. Men hon blev karmelit med tillnamnet ”av Korset”.
Dan 7:9-10, 13-14 Ps 97:1-2,5-6,9 2 Pet 1:16-19 Matt 17:1-9 Det förvandlande ljuset De flesta fascineras av ett vackert ansikte, ett ansikte som lyser. Det kan vara både ett barn och en gammal människa. Något lyser fram som attraherar och väcker glädje. Det är en, låt vara blek, avbild av Kristi ansikte. Vi ser hans
– 3 Mos 25:1,8-17 Ps 67:2-3,5,7-8 Matt 14:1-12 – Genom att fira jubelår ges en påminnelse om paradiset. Den sjunde dagens sabbatsvila når en kulmen när sju gånger sju år, fyrtionio år, följs av det femtionde året som ett jubelår. Människorna är då fria från mödosamt arbete. De får hämta näring direkt från markens frukter. Därmed
3 Mos 23:1,4-11,15-16, 27 34b-37 Ps 81:3-6b,10-11b Matt 13:54-58 Judarnas högtider hade sitt ursprung i fester som herdar och åkerbrukare firade. De fylldes med nytt innehåll, när Gud befriade dem ur Egypten och ingick förbund med dem. Detta i sin tur når sin fullbordan när kyrkan firar dem som Kristusfester och kyrkans heliga år växer fram,
– 2 Mos 40:16-21,34-38 Ps 84:3-5,6a,8a,11 Matt 13:47-53 – ”Vådligt är att dröja, farligt att gå vidare.” (Den heliga Birgitta) Det är de mänskliga villkoren. Å ena sidan risken att fastna, se sig tillbaka, ofta av rädsla och brist på mod. Å andra sidan, att dras med, bara för att andra gör så, utan att
– 2 Mos 34:29-35 Ps 99:5-7,9 Matt 13:44-46 – Mose ansikte blev lysande när han hade talat med Gud. Guds härlighet avspeglades i hans ansikte. Som präst står han som förmedlare mellan Gud och människa. När folket såg ljuset från Mose ansikte blev de rädda för att komma nära honom. Men de vågar sig fram när