– Rut 2:1-3,8-11; 4:13-17 Ps 128:1-5 Matt 23:1-12 – Moabitiskan Rut har kommit till Betlehem med sin svärmor Noo­mi. Det är skördetid och Rut ger sig ut för att plocka ax. ”Och det hände sig så för henne” berättar författaren till Ruts bok. ”Det hände sig” att åkerstycket hon kom till hörde till en viss Bo­as.

Ruts bok kan läsas som en vacker och lärorik kortnovell. Den moa­bitiska kvinnan Rut har blivit änka, men följer med sin judiska svärmor Noomi, när denna återvänder till sitt land. Rut är trogen sin svärmor, som ock­så har blivit änka. Rut säger: ”Dit du går vill också jag gå och där du stannar vill också

– Upp 21:9b-14 Ps 145:10-13b,17-18 Joh 1:45-51 – De olärda apostlarna, tullmän och fiskare, trädde upp mot hela världen, mot fi­losofer, talare och härskare. Deras Herre hade inte förmått övertyga sitt eget folk. Nu trädde apost­lar­na upp för hela världen. Enligt traditionen predikade Bartolomaios i Indien, Me­so­potamien och Armenien. ”Om de inte sett den Uppstånd­ne, skulle

– Dom 9:6-15 Ps 21:2-7 Matt 20:1-16 – Utan ledare går folket vilse och splittras. Men ledaren är till för att tjäna. Minister betyder tjänare. Den ledare som utövar makten för dess egen skull beskrivs i fa­beln som en törnbuske. En bild för den ledare som gärna vill här­ska, men in­te tjäna. Benedictus regel säger

Dom 6:11-24a Ps 85:9,11-14 Matt 19:23-30 Gideons kallelse har likheter med jungfru Marias. Båda hälsas av ängeln och båda ställer frågan hur de skall kunna fullfölja sin kal­lelse. Gideon fick ett tecken när hans offer togs emot. Maria fick höra att Elisabet var havan­de trots sin höga ålder. När lärjungarna får höra om rikedomens risker

– Dom 2:11-19 Ps 106:34-37,39-40,43ab,44 Matt 19:16-22- Folket avfaller från Gud ständigt på nytt. Gud sänder domare och folket ly­der så länge domarna lever. ”Men när domarna dog, vän­de de till­baka och tog sig till vad fördärvligt var.” Det är fruktan som är deras drivkraf­t för att lyda. De lyder av fruk­tan för vad som händer

Jes 65:1,6-7 Rom 11:13-15,29-32 Matt 15:21-28 Den svages starka tro Jesus har på sina vandringar kommit utanför Israels område. Han möter en kana­ne­isk kvinna som tilltalar honom. Hon tillhörde något av de folk som fått ge plats för Is­ra­els folk och som tillbad andra gudar än Abrahams Gud. Nu kommer hon fram och ropar: ”Herre,

– Jos 24:14-29 Ps 16:1-2a,5,7-8,11 Matt 19:13-15 – ”Herren, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi höra.” Det är folkets svar när Josua ställer det inför valet vilken Gud de vill tjäna, avgudarna eller den Gud som utvalt dem. Själv sade han: ”Jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren”.  Folket påminner sig

– Jos 24:1-13 Ps 136:1-3,16-18,21-22,24 Matt 19:3-12 – Människan behöver en plats att leva på. Så var det för Adam och Eva i paradiset. När Gud genom Josua ingår förbund med sitt folk ger han det ett land att ta i besittning och att leva i. Detta har sin historia, ibland dramatisk och fylld av strid.

– Jos 3:7-10a,11,13-17 Ps 114:1-6 Matt 18:21-19:1 – Det som Mose förberett får sin första uppfyllelse genom Josua.  Josua är samma namn som Jesus. Det mosaiska förbundet full­bordas i det nya förbundet genom Jesus. Men det nya finns redan fördolt i det gamla. Vi ser en grandios bild – prästerna, bärande på förbunds­arken, står på torr