– Rom 4:20-25 Luk 1:69-75 (Resp.psalm) Luk 12:13-21 – Abraham tvivlade inte på det löfte han hade fått av Gud. Han var förvissad om att Gud både ville och kunde infria sitt löfte. Paulus säger att han därmed ”räknades som rättfärdig”. Men denna rättfär­dighet var inte bara en bedömning hos Gud. Något skedde med Abraham.

Jes 45:1,4-6  Ps 96:1,3-5,7-10 1 Thess 1:1-5a  Matt 22:15-21 Viktigt, men inte det viktigaste ”Den som gräver en grop för andra, faller själv i den.” Fariséerna fick smaka den medici­nen när de gi­ll­­rade sin fälla för Jesus. De ställde frågan: ”Är det rätt el­ler inte att ge kej­saren skatt?” Bakgrunden var den förhatliga skatt som

Rom 4:13,16-18 Ps 105:6-9,42-43 Luk 12:8-12 Abraham är trons fader. Maria är trons moder. Abraham trodde på det löfte om en son som han fått, trots att hans ålder tala­de emot det. Han trodde på den ”Gud som ger de döda liv och ta­lar om det som ännu inte finns som om det redan fanns”.

– 2 Tim 4:9-17a  Ps 145:10-13b,17-18 Luk 10:1-9 – Enligt dåtida judisk uppfattning fanns det 70 (eller 72) icke-judiska folk. Lukas be­rättar hur Jesus, utöver de tolv, utser och utrustar yt­terligare 72 för sitt upp­drag. I Apostlagärningarna be­rättar Lukas hur budskapet skall nå ”till jordens yttersta gräns”. Kyrkan är sänd till alla folk. Herren skickar

S. Ignatios av Antiochia, biskop och martyr Rom 1:16-25 Ps 19:2-5 Luk 11:37-41 I Romarbrevet förkunnar aposteln en sida av Guds rättfärdighet, som är okänd för många, då som nu. Guds rättfärdighet är inte bara döman­de. Den är också skänkande, förlåtande och nyskap­ande. Paulus kallar den: ”en rättfärdighet från Gud”. Den ges som en gåva och

– Rom 1:1-7 Ps 98:1-4 Luk 11:29-32 – Något som är mer än Jonas förkunnelse, något förmer än också Salomos vishet. Paulus har fått uppdraget att förkunna detta ”mera” och föra alla hedningar till trons lydnad, evangeliet om honom som är både av Davids ätt och Guds son. Jesus kallar sina lyssnare ”ett ont släkte”. Folket

– Joel 3:12-21 Ps 97:1-2,5-6,11-12 Luk 11:27-28 – ”Herrens dag är nära.” Det är den röda tråden i profeten Jo­­els bud­skap. ”Solen och månen förmörkas, och stjär­norna mister sitt sken.” Men budskapet om dom har en fortsättning. ”För sitt folk är Her­ren en tillflykt. Ni skall erfara att jag är Herren, er Gud, som bor på

– Mal 3:13-4:2a Ps 1:1-4,6 Luk 11:5-13 – ”Då skall ni få se vilken skillnad det är mellan den rättfärdige och den ogudaktige.” Då, på den dagen, skall det bli uppenbart vilken skillnad det är ”mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom”. Men här i tiden är bilden ofta oklar. Ibland

– Jona 4:1-11 Ps 86:3-6,9-10  Luk 11:1-4 – Jona vredgas över att Herren visar barmhärtighet mot det syn­diga Nineve, trots att folket gör bot och bättring. Jona vill hellre dö än se hur Gud har medlidande med Nineve. Hur kan någon vara så hårdhjärtad? Det är lätt att förfasa sig över den obarmhärtige profeten. Lite

Jona 3:1-10 Ps 130:1-4ab,7-8 Luk 10:38-42 Folket i Nineve trodde på vad profeten Jonas förkunnade. De ha­de kun­nat avvisa det, vilket är det vanliga. I stället lyste de ut en fasta, vände om från sin onda väg och ropade till Gud med all makt. Då står det att ”Gud ångrade det onda som han ha­de hotat