– Rom 12:5-16a Ps 131 Luk 14:15-24 – ”Välkomna, allt är redo!” Inbjudan är vidöppen. Det var denna inbjudan som munken den helige Willi­brord förkunnade för Friserna på 700-talet. Det är människan som hittar på ursäkter. Hon låter sig luras att pri­oritera annat. Domen är hård, men rättvis. Inte för att hon inte duger, men för

– Rom 11:29-36 Ps 69:30-31,33-34,36-37 Luk 14:12-14 – Generös gästfrihet för ”fattiga och krymplingar, lytta och blinda” är en kristen dygd. Men den avslöjar också motiven, varför den utförs. Den rena godheten styrs inte av beräkning. Den gör det go­da för att den älskar. Denna godhet återspeglar Guds innersta.  I sitt handlande genom historien har Gud

Upp 7:2-4,9-14 Ps 24:1-6 1 Joh 3:1-3  Matt 5:1-12a Helgonen visar vägen till en öppnad himmel ”Låt oss glädja oss i Herren på alla helgons högtidsdag.” Så sjöng vi i dagens in­gångs­antifon.  Alla Helgons högtid är en slags skörde­fest. Helgonen är den rikaste frukten av vår Herres Jesu Kristi död och upp­stån­delse. Helgonen lyfter vår blick

– Rom 9:1-5 Ps 147:12-15,19-20 Luk 14:1-6 Pauli ögon hade öppnats för Kristi nåd och barmhärtighet. Han förstod att det fullbordade allt det han fått del av som jude: ”här­ligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena”. Därför drivs han av en glödande iver att öppna ögonen på sina bröder. Han vill t.o.m. fördömas och skiljas från

­ – Klag 3:17-26 Ps 23  Rom 8:14-23  Joh 6:37-40 – Kyrkan firar Alla själars dag i ljuset från Kristi uppståndel­se. I det lju­set ”besöker” vi och ber för dem som gått före oss. Vi behöver detta ljus för att inte dras in i dödens mörker och för­lora vår frid och vår lycka, som vi hörde

– Rom 8:18-25 Ps 126:1-6 Luk 13:18-21 – ”I hoppet är vi räddade.” Räddningen är ett faktum, men kan ännu inte ses med ögonen. Det vi ser med ögonen är lagt under ”tomhetens välde”. Aposteln kallar det ett ”slaveri under förgängelsen”. Också de troende delar dessa villkor. Också de mås­te ropa om befrielse. Våra villkor jämförs

– Rom 8:12-17 Ps 68:2,4,6-7ab,20-21 Luk 13:10-17 – I Romarbrevets åttonde kapitel har aposteln nått den teologiska höjdpunkten i sitt väldiga brev. Han beskriver hur Anden fullbor­dar Kristi verk, både i Kyr­kan och i den troende som inte längre är slav, utan kan ro­pa: ”Abba! Fader!” Detta föregrips när Jesus botar kvinnan som varit sjuk i

– Rom 6:19-23 Ps 1:1-4,6 Luk 12:49-53 – Liv eller död. Evigt liv eller evig död. Den slutliga skillnaden i till­varon. Vi hör det både ur Pauli och ur Jesu mun. Psaltarens förs­ta psalm beskri­ver det som två vägar. Paulus använder en annan bild. Människan ställer sina lemmar och krafter antingen i orenhetens och laglöshetens tjänst,

– Rom 6:12-18 Ps 124:1-8 Luk 12:39-48 – I Romarbrevets femte kapitel har Paulus undervisat om tillva­rons förvandling genom Kristi död och uppståndelse. I sjätte ka­pitlet un­dervisar han om hur människan får del av denna förvand­ling genom dopet. Dopet är livets största gåva, men den tas emot i tro och är därför också ett val. ”Ni

– Rom 5:12,15b,17-19 20b-21 Ps 40:7-10,17 Luk12:35-38 – Aposteln ger en hisnande sammanfattning av alla människors villkor ge­nom Kristus. Alla är av naturen Adams barn, men alla är också nyskapade av den nye Adam, Kristus. Adams överträdelse ledde till ”en fällande dom för alla männi­skor”. Den nye Adams rättfärdiga gärning ”ledde till frikännande för alla