– Dan 9:4b-10 Ps 79:8,9,11,13 Luk 6:36-38 – Profetens uppgift är inte bara att förkunna. Hans kallelse är ock­så att be för folket. Profeten Daniel gör det, och gör sig också till ett med de­ras synd i en ställföreträdande be­­kännelse: ”Vi har syndat, vi har gjort illa. Vi hörde inte Herrens, vår Guds röst”. Det

1 Mos 22:1-2,9a,10-13,15-18 Ps 116:10,15-19 Rom 8:31b-34  Mark 9:2-10 Att höra för att se På andra söndagen i fastan tar oss kyrkan med upp på förklaringsberget. Jesu gu­dom­­­liga härlighet blir synlig för tre av hans apostlar. Kyrkan låter oss höra detta evange­lium i bör­jan av den långa fastetiden för att vi skall få våra ögon

– 5 Mos 26:16-19 Ps 119:1-2,4-5,7-8 Matt 5:43-48 – En varm ömsesidighet präglar förbundet mellan Herren och hans ut­val­da folk. Herren förklarar att han vill vara deras Gud och folket bekräftar att det vill vara hans folk. Herrens förbund med Israels folk, och sedan med den heliga Kyrkan, är historiskt unikt. Något skiljer detta förbund från

– Jona 3:1-10 Ps 51:3-4,12-13,18-19 Luk 11:29-32 – Folket i Nineve lyssnade till profeten Jonas förkunnelse och vände om från sin onda väg. Det finns något enkelt, renhjärtat, och kraftfullt i deras reak­tion. Vi hör ingenting om särskilda tecken. Ingen häftig dramatik, som kan omge omvändelsepredikanter. Jona var ju egentligen ovillig att full­göra uppdraget. Han

– Jes 55:10-11 Ps 34:4-7,16-19 Matt 6:7-15 – Guds ord liknas av profeten vid regnet och snön, som gör jorden frukt­bäran­de. Her­rens ord ”skall inte vända tillbaka fåfängt, utan att ha ver­kat vad det var utsänt till”. Det sker inte automatiskt när det gäller människan. Hon måste ta ordet i sin mun och göra det

– 3 Mos 19:1-2,11-18 Ps 19:8-10,15 Matt 25:31-46 – Mose lag och dess fullbordan i Jesu lag.  Mose lagar krävde rättfärdighet, vilket betyder att ge åt var och en det som tillkommer honom. Sanning, respekt för and­ras egen­dom och rykte, lön för utfört arbete, döma utan anseen­de till per­sonen. Inte bara i handling, utan också

1 Mos 9:8-15 Ps 25:4-9 1 Pet 3:18-22  Mark 1:12-15 Att bestå i prövningen Fastetiden kan väcka olika reaktioner. Att höra om fasta och bot, kamp och strid kan hos några leda till en trött suck. Är inte livet svårt nog ändå? Andra har lite bätt­­­re min­ne. De vet att fastetiden ger kraft och glädje,

– Jes 58:9b-14 Ps 86:1-6 Luk 5:27-32 – ”Följ mig!” Det står att Levi läm­nade allt och följde rösten. Han måste ha sett blicken hos den som uttalade orden. Vi hörde rösten och såg ljuset på askonsdagen. ’Nu är Fas­tans saliga tid, som låter ångerns strålar lysa; låt oss då i gemen­sam iver ta emot dessa

– Jes 58:1-9a Ps 51:3-6a,18-19 Matt 9:14-15 – Att ”hänga med huvudet som ett sävstrå” är ingen bra fasteöv­ning. Själv­­­­ömkan, säger fäderna, är roten till allt ont. Klagan och knot­an­de gungar på samma strå. Den som hos andra vill ”lossa orättfärdiga bojor och lösa okets band” måste först befrias från sina egna bojor.  Bryt bröd åt

– 5 Mos 30:15-20 Ps 1:1-4,6 Luk 9:22-25 – Människan kan klaga över hur svårt det är att se klart och hitta rätt i livet, men när klarhet erbjuds, kan hon ändå ryg­­ga tillbaka. Det finns en förförisk lust i att förbli i dunkel och am­biva­lens, till och med i svaghet och sjukdom. Det är inte