2 Krön 36:14-16,19-23 Ps 137:1-6 Ef 2:4-10 Joh 3:14-21 Att upptäcka nåden på nytt I den svenska almanackan står det idag Midfastosöndagen. Vi är ungefär mitt i fastetiden och det är tre veckor kvar till påsk. Men redan nu undervisar oss kyrkan om påskens vidunderliga gåva. I den tidiga kyrkan var fastetiden kulmen på den
”Ett enda ber jag Herren om: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv.” Så sjunger vi i en psaltarpsalm och det blev syster Mauras bön vid något av hennes första besök i Jesu Moder Marias Systraskap. Hon ville stanna i denna gemenskap. Det var under tiden i Östra Sönnarslöv, i slutet
– Jer 7:23-28 Ps 95:1-2,6-9 Luk 11:14-23 – ”Hör min röst, så vill jag vara er Gud, och ni skall vara mitt folk.” Mitt i fastetiden hör vi profeten Jeremia förmedla Herrens röst. Men Herren tvingas konstatera: ”De ville inte höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag”. Människans närmaste ”profet”
– 5 Mos 4:1,5-9 Ps 147:12-13,15-16,19-20 Matt 5:17-19 – ”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.” Mose manar folket att inte glömma vad de sett med sina egna ögon när Herren förde dem ut ur slaveriet i Egypten och sedan ingick förbund
– Till Dan B:2,11-20 Ps 25:4-9 Matt 18:21-35 – En rad ord i den heliga Skrift har fått fäste i Kyrkans liturgi. Delar av Asarjas bön i den brinnande ugnen beds i varje katolsk mässa. När gåvorna burits fram på altaret böjer sig prästen djupt inför altaret och ber: ”Herre, vår Gud, inför ditt ansikte
– 2 Kung 5:1-15 Ps 42:2-3;43:3-4 Luk 4:24-30 – Naaman, den arameiske överbefälhavaren, hade själv tänkt ut hur profeten Elisha skulle bota honom från hans spetälska. ”Jag tänkte att han skulle…”. Naaman tänkte vidare: ”Är inte Damaskus floder bättre än alla vatten i Israel?” Men Gud har suveränt utvalt ett folk och ett land bland
2 Mos 20:1-17 Ps 19:8-11 1 Kor 1:22-25 Joh 2:13-25 Hjälpmedel mot mänsklig vanmakt Det var ingen torr akademisk föreläsning den gången i templet. Men heller inte något överilat känsloutbrott. Jesus gjorde sig en piska av repstumpar och drev ut dem som sålde och växlade pengar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras
– Mik 7:14-15,18-20 Ps 103:1-4,9-12 Luk 15:1-3,11-32 – Profeten förundras. ”Vem är en sådan Gud som du? – du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess överträdelse, du som har lust till nåd”. Fadern i liknelsen ”fylldes av medlidande och sprang emot sin son och omfamnade honom och kysste honom”. Senare går han också ut
– Jer 17:5-10 Ps 1:1-4,6 Luk 16:19-31 – Kan man lita på människor? Det tycks rimligt och låter ”kristligt” att lita på sin nästa, men både teori och praktik, både Skrift, Tradition och Kyrkans erfarenhet varnar för att lita på vem som helst. Det finns en lockelse i att anförtro sig åt den som ger
– Jer 18:18-20 Ps 31:5-6,14-16 Matt 20:17-28 – Jeremia har bett och vädjat för sitt folk. Deras avfall, avguderi och sociala orättvisor hotar att dra över sig Guds vrede. Jeremia är unik, också bland profeterna. Ingen har som han klagat över sitt öde. Han är helt ensam. Folket och ”de visa”, inklusive präster och andra