Dan 7:13-14  Ps 93:1-2,5 Upp 1:5-8  Joh 18:33b-37 Vilken lycka att få tillhöra ett rike som regeras av en sådan Konung! Alla riken i historien har sin uppgång och sitt fall. Om detta rike står det att dess välde är evigt, det skall aldrig upphöra och aldrig gå under. Om många riken gäller att deras

– Upp 11:4-12  Ps 144:1-2,9-10 Luk 20:27-40 – Abboten Columbanus, död år 626, härstammade från Irland, men predikade och grundade kloster på kontinenten som lämnade bestående av­tryck. Några menar att de iriska munkarna räddade kristen­do-men i Europa, som vid denna tid försvagats av konflikter och främ­man­­­­de folks invasio­ner – inte helt olikt vår egen tid.

– 1 Kor 3:9b-11,16-17 Ps 46:2-6,8-9 Joh 3:13-22 – Paulus talar om ett bygge. Grun­den finns redan. Den är Jesus Kristus. Men när han kom­mer till stenarna i bygget ställer han en retorisk fråga: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel?” Petrus skall kalla dem ”levande ste­nar”. Jesus talar om samma bygge när han rensat

– Fil 3:3-8a Ps 105:2-7 Luk 15:1-10 I gårdagens avsnitt från Filipperbrevet uppmanades vi att ”arbe­ta med fruktan och bävan på vår frälsning”. Men så fortsatte apos­teln: ”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gär­ning förverkligar hans syfte”. Den äkta paradoxen och det verkli­ga mys­teriet! Det fullbordas in­te

– Fil 2:12-18 Ps 27:1,4,13-14 Luk 14:25-33 – ”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning… ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.” I förstone verkar det motsägelsefullt. Människan upp­­manas att arbeta, samtidigt som Gud tycks göra allt. Men samverkan mellan Gud och

– Fil 2:5-11 Ps 22:26b-30a,31-32 Luk 14:15-24 – Människans elände började när Adam ville vara ”som Gud”, när han ville vara sin egen her­re. Han upphöjde sig, men blev förödmjukad.     Gud botade människans grundskada genom att göra motsatsen, genom att ödmjuka sig. Kristus ”ägde Guds gestalt”, han var Gud, men avstod från allt

– Fil 2:1-4 Ps 131 Luk 14:12-14 – Carlo Borromeo (d. 1584) var präst och biskop till fullo. Men där­igenom påverkade han också lekmännen och blev till hjälp för he­la Guds folk. Till sina präster säger han: ”Om du frambär mässan, me­ditera över vad du frambär. Må allt du gör ske i kärlek.” Men det

5 Mos 6:2-6  Heb 7:23-28 Ps 18:2-4,47,51ab Mark 12:28b-34 Allhelgonatid Det är fortfarande ”allhelgonatid” i luften. Vi har nyligen firat både Alla helgons och Alla själars dag. Kyrkan låter oss se bortom döden och in i himlen. Dagens evangelium berättar att Jesus säger till en skriftlärd: ”Du har inte långt till Guds rike”. Ordet antyder

Job 19:1,23-27 Ps 116:5-6,10-11,15,16ac Fil 3:20-21 Joh 5:24-29 Kyrkan ber för de döda, för dem som inte längre själva kan på­verka sitt öde. Bönen för de döda är en barmhärtighetsgär­ning. Vi ber i tro. I tro på honom som visade sig starkare än dö­den. Påskljuset lyser den­na dag i Kyrkans kor. Ett av de första vittnesbörden

– Ef 6:1-9 Ps 145:10-14 Luk 13:22-30 – ”Var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja.” Det gäller både barn och föräldrar, både underordnade och dem som är satta att leda. Barnen uppmanas av aposteln att lyda sina föräldrar. Samtidigt uppmanas fä­derna att ”inte reta upp sina barn”.   Föräldrarna är inte barnens herrar, utan deras