S. Knut, konung och martyr, Danmarks skyddspatron  – Hos 14:2-10 Ps 51:3-4,8-9,12-14,17 Matt 10:16-23 – Knut den helige, kung i Danmark på tusentalet, mördades av sina motståndare framför altaret i S:t Albans kyrka i Odense år 1086. ­Men de ångrade sitt dåd och så firas han som martyr och landets skydd­s­­patron. En liknande maning läser vi

– Hosea 11:1-4, 8c-9 Ps 80:2ac,3b,15-16 Matt 10:7-15 – Förhållandet mellan Gud och hans folk är en kärleks­his­toria. ”När Israel var ung, fick jag honom kär.” Den första kärleken. Men tiden går, kärleken får konkurrenter och svalnar. ”Ju mer de har blivit kallade, dess mer har de dragit sig undan. De fram­bär offer åt Baalerna.” Det

– Hos 10:1-3,7-8,12 Ps 105:2-7 Matt 10:7-15 – Ju bättre det gick Israels land, desto präktigare avgudabilder res­te de. För Israel och Nordriket på 700-talet f.Kr. ledde det till allt djupare avfall. Människan har svårt att hantera rikedom och framgång. När ock­så politiker säger att de varit ”naiva”, bekräftar de både Skrifterna och Kyrkans lära om

  – Hos 8:4-7, 11-13 Ps 115:3-10 Matt 9:32-38 – ”När Jesus människorna, fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde.” De drivs hit och dit av de avgudar som sätts upp för dem och som de själva sätter upp. Det börjar i människans eget inre, även

– Amos 5:14-15, 21-24 Ps 50:7-13,16b-17 Matt 8:28-34 – Profeten Amos säger det självklara, det som varje männi­skas samvete säger: ”Sök vad gott är, och inte vad ont är”. Ändå är hans budskap näs­­­tan outhärdligt: ”Herrens dag är mörker och inte ljus, den är töcken utan något solsken”.   Amos går särskilt till rätta med dem

– Am 3:1-8; 4:11-12 Ps 5:5-8 Matt 8:23-27 – Profeten ger exempel på en av tillvarons grundlagar, den om or­sak och verkan. ”Ryter ett lejon i skogen, om det ej har funnit nå­got rov? Faller en fågel i snaran på marken, om inget garn har bli­­­vit utlagt för den?” Allt som finns och allt som händer

– Apg 3:1-16  Ps 34:2-9 2 Tim 4:6-8,17-18  Matt 16:13-19 – Den apostoliska kyrkan är byggd med gudomlig kraft. Men Gud använder mänskliga redskap. Har det någonsin tagits större risk? Petrus befrias ur fängelset av en ängel, men i bakgrunden var det församlingen som bad ivrigt för honom. Petrus lyder ängelns befallning men tror först

– 2 Kung 25:1-12 Ps 137:1-6 Matt 8:1-4 – Med Jerusalems förstöring år 587 f.Kr. var det slut med Davids välde som ett jordiskt kungarike. Jerusalem och templet skulle visserligen byggas upp på nytt och drömmen skulle finnas kvar – löftet om ett evigt välde står ju kvar – men nu börjar vägen mot det

– 2 Kung 24:8-17 Ps 79:1-5,8-9 Matt 7:21-29. Människor uträttar mycket. Men vilka handlingar består? På 500-talet f.Kr. hände det otänkbara med Jerusalem och dess tempel. Den babyloniske ko­nungen intog staden och berövade tem­p­let alla dess skatter; kung­en och de flesta i folket fördes bort i fång­enskap. Endast ”de obetydligaste av folket lämnades kvar”. I morgon

Jes 49:1-6 Ps 139:1-3-13-15 Apg 13:22-26 Luk 1:57-66,80 När den helige Benedictus byggde två kapell på Monte Cassino, vigde han det ena åt Johannes Döparen. Munkarna kände igen sin kallelse i hans och de andra profeter­nas. En ”vass pil, dold i ett koger”. Om vi jämför profeten med prästen ser vi profetens kallelse tyd­ligare. Prästens