– Apg 9:31-42 Ps 116:12-17 Joh 6:60-69 – Pet­rus botar den förlama­de Aineas och uppväcker änkan Tabita från de döda. Jesu kraft fortsätter i den apostoliska kyrkan ge­nom tecken och un­der. Många kommer till tro på Herren. Sådant sker genom historien i de mirakler och underverk som prövas och erkänns av kyrkan.   Men det

– Apg 9:1-20 Ps 117 Joh 6:52-59 – Saul ”rasade av mordlust mot Herrens lärjungar”. Hans ”mordlust” gör honom till redskap för samma ondska som trodde sig kunna besegra Her­ren genom att få honom dömd till lidande och död. Planen gick om intet och vändes till seger genom uppståndelsen. Herren förintar Sauls mordlust och tar

– Apg 8:26-40 Ps 66:8-9,16-17,20 Joh 6:44-51 – ”Hur skall jag kunna för­stå utan att någon vägleder mig?”  Den etiopiske hovmannen hörde förmodligen till dem som drogs till den mosaiska tron. Han är nu på hemväg efter en pil­grims­resa till Jerusalem. Han måste ha ägt en skriftrulle som innehöll Jesa­jas 53:e kapitel, om Herrens lidande

– Apg 8:1b-8 Ps 66:1-3a,4-7a Joh 6:35-40 – Lukas berättar vad som händer efter Stefanos martyrium. Lär­jung­arna tvingas lämna Jerusalem. De skingras över hela Ju­dé­en och Samari­en. Därmed får de nya möjlighe­ter att pre­dika bud­skapet. Redan från början är martyrernas blod kyrkans bästa ut­säde. Om Lukas berättar om denna ”utsida”, så berättar Johannes om ”in­si­dan”.

Apg 3:13-15, 17-19 Ps 4: 2,4,7,9  1 Joh 2:1-5a  Luk 24:35-38 Ständigt ung på nytt – det osvikliga hoppet Lukas berättar hur svårt lärjungarna hade att förstå att den korsfäste hade upp­stått – också när han stod mitt ibland dem. Både rädsla och glädje blockerar deras tro. Jesus visar på si­­na händer och fötter, men

– Apg 6:1-7 Ps 33:1-2,4-5,18-19 Joh 6:16-21 – ”Med ens var de fram­me vid stranden.” Evange­listen Johannes ger denna information när lär­jungarna vill få Je­sus att stiga upp i båten. Nyss har det varit hård blåst och hö­ga vågor och lärjungarna blir rädda när Je­sus kom­mer gåen­de på sjön. När de vill ta med honom

– Apg 5:34-42 Ps 27:1,4,13-14 Joh 6:1-15 – Gamaliel manar rådsmedlemmarna till eftertanke. ”Tänk er för”, sä­ger han, och hänvisar till tidigare fanatiska upp­ror, som gått un­­der efter en tid. Kanske fick Saulus, som var upp­fostrad vid Ga­­maliels fötter, höra detta råd, men ha­de då knap­past för­stå­else för sin lä­ra­res maningar.  Stora rådet, särskilt saddukeerna,

– Apg 5:27-33 Ps 34:2,9,17-20 Joh 3:31-36 – ”Den som tror på Sonen har evigt liv.” Det är bud­ska­pet i Johan­nes­evangeliet. Oftast tänker vi det eviga livet som något futuralt, något på andra sidan döden. För den fjärde evangelisten börjar det eviga livet redan här och nu. De yttersta tingen, dom, död och liv, avgöras

– Apg 5:17-26 Ps 34:2-9 Joh 3:16-21 – Situationen är nästan komisk. Stora rådet har satt apostlarna i häk­te. Dagen efter skall de förhöra dem. Under natten befrias de av en ängel och tidigt på morgonen fortsätter de att förkunna i temp­let, medan överstepräs­ter­na inte begriper vad som hänt. Sta­den surrar av rykten. Långt senare sammanfattar

– Apg 4:32-37 Ps 93:1-2,5 Joh 3:7b-15 – ”De var ett hjärta och en själ; de hade allt gemensamt.” Så beskriver Lukas den första kristna församlingen, frukten av Kristi uppstån­delse och av den helige Andes gåva. Inte bara den en­skilde, utan också gemenskapen föds på nytt genom den he­lige Ande. ”Var inte förvånad”, säger Jesus till