– Upp 3:1-6,14-22 Ps 15:2-4b,5 Luk 19:1-10 – Den heliga Elisabeth dog vid 24 års ålder. Hennes älskade make hade dött fem år tidigare. Hon dog av utmattning i tjänsten för de sjuka och fattiga. Hennes iver irriterade ibland hennes omgivning. Breven i Uppenbarelsebokens inledning är riktade till församling­ar i Mindre Asien, men har en

– Upp 1:1-4;2:1-5a Ps 1:1-4,6  Luk 18:35-43 – ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Det är den blindes bön, när Jesus frågar vad han skall göra för ho­nom. Johannes Uppenbarelse, bibelns sista bok, som vi skall följa un­der kyrkoårets två sista veckor, är en tröstebok i en tid fylld av för­föl­jelse och nöd.

Ords 31:10-13, 19-20, 30-31 Ps 128 1 Thess 5:1-6  Matt 25:14-30 Att ta sin glädje i besittning Det är lätt att missförstå liknelsen om de tio talenterna/punden. Och missförståndet kan bli stort. Vi hör om en man som fördelar sina ekonomiska tillgångar bland sina tjänare och re­ser bort. De som fått fem respektive två talenter

– 3 Joh v. 5-8 Ps 112:1-6 Luk 18:1-8 – En änka besegrar en orättfärdig domare genom envishet.  ”Hon pinar livet ur mig genom sitt springande.” Je­­sus ger oss liknelsen för att lära oss att ”alltid be och inte ge upp”. Det är åtminstone okonventionellt. Jämförelsen leder till en retorisk fråga: ”skulle då inte Gud låta

– 2 Joh v. 5-8 Ps 119:1-2,10-11,17-18 Luk 17:26-37 – Budskapet i andra Johannesbrevet är detsamma som i det första. Bedragarna är de som förnekar att Kristus har kommit i mänsklig gestalt. Dessa, sannolikt en gnostisk rörelse, tänkte sig att han bara framstod som människa, men inte var det fullt ut. Bakom dem står ”bedragaren”, som

– Jes 61:1-3a Ps 89:2-5,21-22,25,27 Matt 25:31-40 – Det finns en smittande glädje i bilden av Mar­tin av Tours. Det är samma färg och ton som i Jesajas profetia om Herrens tjänare: glädje för de ödmjuka, läkedom för de förkrossade, frihet för de fångna, befrielse för de bundna, tröst för de sörjande och bedrö­vade. Det skymtar

– Tit 2:1-8,11-14 Ps 37:3-4,18,23,27,29  Luk 17:7-10 – Leos den stores predik­ningar hör till kyrkans lev­ande minne. Det är hans röst som varje jul för­kunnar: ”Upp­täck din värdighet, o kristna människa!” Den frimodigheten står inte strid med den ödmjukhet som evangeliet förkunnar. Det är andra sidan av samma mynt. Leo bekräftade kyrkomötet i Kalcedon 451

– 1 Kor 3:9b-11,16-17 Ps 46:2-6,8-9 Joh 3:13-22 – ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel?” Hur skulle vi kunna förstå det? Det är det spontana svaret när vi ser oss omkring i kyrkan eller när vi ser det egna livet och det egna hjärtat. Vi kan förstå att templet behöver renas, så att det

Vish 6:12-16 Ps 63:2-8 1 Thess 4:13-18  Matt 25:1-13 Välsignad varning Ingen av Jesu liknelser har blivit så ofta avbildad som den om de tio jung­frur­na. Både i målningar och som statyer. Liknelsen framfördes under medeltiden som teater, ett slags kyrkospel. Man har diktat och sjungit om dessa unga flickor, på väg att delta i

– Fil 4:10-19 Ps 112: 1-2,5-6,8a,9 Luk 16:9-15 – ”Allt förmår jag ge­nom ho­nom som ger mig kraft.” Paulus kan vara mätt eller hungrig, rik eller fattig, frisk eller sjuk, stark eller svag. Hela tiden och i varje situation tycks han ha till­gång till ”kraft”. Det är inget trolleri. Han har lärt sig att ”klara sig