1 Mos 15:1-6;21:1-3 Hebr 11:8,11-12,17-19 Luk 2:22, 39-40 Finns det hopp för familjen? Finns det något hopp utan familjen?    När Gud sände sin Son för att befria människorna från deras svåraste fiender, synden, döden och djävulen, då lät han ho­nom växa upp i en vanlig judisk familj. Den gudomlige Befria­ren dök inte upp på den

Apg 6:8-10; 7:54-60  Matt 10:17-22 Frihetens sötma I går föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen. I förstone tycks martyriet störa julens frid och glädje. Men det är tvärtom och vi behöver påminnas om det var­je år.     Rapporterna om vår tids martyrier är samstämmiga. Kyrkan har aldrig fått känna

Befriade till frihet! Vi hörde i natt om den stora befrielsen. Vi hörde att Frälsaren är född, han som kom­mit för att befria oss från våra verkliga fiender, synden, döden och djävulen. Barnet som föds blev en käm­pe, en befriare. För att ge människan tillbaka hennes förlorade fri­het. Det är vad Gud gjorde med Israels

Julens gåva, befrielsen till glädje Texterna denna julnattmässa liknar en bägare som flödar över. Kollektbönen talar om ”det sanna ljuset som strålar”. Profeten om ”folket som vandrar i mörkret och ser ett stort ljus”. Fri­den skall vara ”utan ände”. Aposteln klargör att Guds nåd har blivit syn­lig som en rädd­ning för alla människor. Herdarna får

– 2 Sam 7:1-5, 8b-12, 14a, 16 Ps 89:2-5,27,29 Luk 1:67-79 – Sakarias kallar det han besjunger för en ”soluppgång”. Det är ti­den mellan nattens mörker och dagens fulla ljus. Vi lever inte i det fulla ljuset, men i gryningen. Kyrkan låter oss höra Sakarias ord på julaftonens morgon.   Folkliga jultraditioner har visserligen tidigarelagt det

– Mal 3:1-4; 4:5-6 Ps 25:4b-5b,8-10,14 Luk 1:57-66 – Evangelisten Lukas väver in förelöparens och frälsarens födelse­be­rättelser i var­andra. Redan förelöparens födelse väcker förundran och glädje där up­pe i Juda bergsbygd. Frälsa­rens födelse skall av änglarna förkun­nas som en stor glädje för herdarna i Betlehem. Förelöparen behövs, för att, som profeten säger, re­na och luttra guldet

– 1 Sam 1:24-28 1 Sam 2:1,4-8d (Resp.psalm)  Luk 1:46-56 – ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon honom tillbaka till Her­ren. ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hon vet att Samuel är en gåva.

– Höga Visan 2:8-14 Ps 33:2-3,11-12,20-21 Luk 1:39-45 – Vännen söker sin vän och liknas vid en gasell som kommer ”spring­ande över bergen”. Maria skyn­dar på lätta fötter upp i Juda bergsbygd. Hon bär på honom som söker människan, för att bli hennes vän. Maria söker upp Elisabet. När Elisabet hör Marias hälsning för­står hon vem som

2 Sam 7:1-5,8b-12,14,16 Ps 89:2-5,27,29 Rom 16:25-27 Luk 1:26-38 Genom port efter port Den som drabbas av ofrivillig ensamhet kan känna sig som inlåst i ett fängelse. Går det in i hjär­tat snörps det samman och man kan få svårt att ta emot också vänligheter. Det är fi­en­t­­liga makter som låser in och be­grän­sar henne.

– Dom 13:2-7,24-25a Ps 71:3-4a,5-6b,16-17 Luk 1:5-25 – Manoachs ofruktsamma hustru får löfte om en son. Denne skall räd­da folket ur fiendens hand. Hans namn, Simson, är besläktat med det hebreiska ordet för ”sol”. Fol­ket får nytt hopp. Gud har inte övergett sitt folk.   Sakarias och hans hustru Elisabet, som också var barnlösa, får även