– Jes 56:1,6-7 Ps 84:3-5,10-11 Joh 4:19-24 – ”Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.” Det är lätt att se de negativa sidorna i kyrkan, och att fångas av bedrövelse. Men profeten utlovar ”glädje i mitt bönehus”. ”Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.” Det är svårare att tro på Kyrkan än
1 Sam 3:3b-10,19 Ps 40:2,4ab,7-10 1 Kor 6:13c-15,17-20 Joh 1:35-42 En hisnande väg Den som läser den nyutgivna Katolsk studiebibel[1] kan göra en upptäckt. Denna bibelutgåva är försedd med rikliga upplysningar om hur katolsk tradition har förstått olika bibelställen. Den hänvisar till katekes och kyrkofäder. Den som gör sig lite möda att läsa upptäcker
– Heb 4:1-5,11 Ps 78:3,4,6c-8 Mark 2:1-12 – Gregorius den store berättar hur den unge Placidus en gång skulle hämta vatten i sjön. Han faller i vattnet och fördes långt ut av en våg. Den helige Benedictus förnimmer det i sin cell och skickar Maurus att rädda honom. Denne skyndar snabbt iväg, springer på vattnet
– Heb 3:7-14 Ps 95:6-11 Mark 1:40-45 – ”Genast försvann spetälskan.” Befrielsen är för Kristus ett ögonblicks verk. Dopet, den första kallelsen/kärleken, avlösningen, kommunionen… Men tiden går och människan har kort minne. Det är lätt att förledas och förhärdas, att drabbas av ”andlig skleros”. Glömskan kan bli så total att vi känner oss övertygade om
– Heb 2:14-18 Ps 105:1-4,6-9 Mark 1:29-39 – Hilarius hade ett ouppgivligt krav. Livet måste ha mening. Det kan inte sluta i förintelse. Men varken de filosofier eller religioner han fann gjorde honom tillfreds. Senantiken präglades av materialism, skepticism och synkretistisk ”andlighet”. Inte olik vår egen tid. Ett första svar fann han hos Mose och profeterna,
– Heb 2:5-12 Ps 8:2a,5,6-9 Mark 1:21b-28 – Den åttonde psaltarpsalmen förundras över att Gud ”tagit sig an” människan. ”Du gjorde honom nästan till Gud”. Psalmen kallar honom också ”människoson” och vi anar en djupare mening. Hebreerbrevet återger psalmen enligt den grekiska översättningen: ”En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna”. Inkarnationen skymtar fram.
Jes 55:1-11 Jes 12:2-3,4bcd,5-6 (Resp.psalm) 1 Joh 5:1-9 Mark 1:7-11 Den viktigaste dagen Vilken dag är den viktigaste i en kristen människas liv? Svaret är: den dag hon döptes. Det viktigaste dokumentet i hennes CV[1] är hennes dopbevis. Det är långt viktigare än examen och andra meriter. Dopdagen är viktigare än både födelsedag, bröllopsdag, prästvigningsdag
– 1 Joh 4:11-18 Ps 72:2,10-13 Mark 6:45-52 – ”Han steg i båten till dem, och vinden lade sig.” En bild både för människans utsatta villkor och för tron. Människans liv är utsatt för verkliga stormar. Tron vittnar om att Jesus är starkare. Tron gör som lärjungarna i båten. De hör hans ord: ”Lugn, det är
– 1 Joh 4:7-10 Ps 72:1-4b,7-8 Mark 6:34-44 – ”Gud är kärlek.” Också för de fördömda. En bysantinsk ikon visar Kristus på sin tron. Han utstrålar sin kärleks ljus. De välsignade ser mot detta ljus och blir själva lysande. Profeten Jesaja (60:19) har redan sagt det: ”Herren skall vara ditt eviga ljus”. Den Gud som är
– 1 Joh 3:22-4:6 Ps 2:7-8,10-11 Matt 4:12-17, 23-25 – ”Pröva andarna, om de kommer från Gud.” Johannes anger först de två grundläggande buden, att ”vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra”. Dessa bud ger två kriterier efter vilka prövningen av profeterna skall ske. 1. Tron på inkarnationen, att Jesus