– 1 Pet 2:2-5,9-12 Ps 100:2-5 Mark 10:46-52 – Bartimaios får höra att Jesus närmar sig. Det är människan, som i sin blindhet får höra evangeliet om Jesus. Bartimaios börjar ivrigt ropa och låter inte hindra sig: ”Jesus, Da­vids son, förbarma dig över mig!” Det är evangeliet som drar män­niskan ut ur mörkret.   Jesus möter

– 1 Pet 1:18-25 Ps 147:12-15,19-20 Mark 10:32-45 – ”Ni är födda på nytt”. Det är Petri budskap, som han jämför med och kontrasterar mot ”det meningslösa liv”, som de kristna levde förut. Nyfödelsen har skett genom ”Guds levande och bestående ord”. Petrus jämför detta ord med ”gräset och blommorna”, som förgår. De troende är

– 1 Pet 1:3-9 Ps 111:1-2,5-6,9,10c Mark 0:17-27 – ”Ett levande hopp.” Petrus påminner om den gåva de kristna fått genom dopet, fram­sprunget ur Kristi uppståndelse. Ingen yttre makt kan ta den gå­van ifrån dem. Han kallar gåvan ”ett levande hopp”. Det som tycks hota hoppet, prövningarna, jämförs med eldens lutt­ring av guldet. Dessa förökar

– Jak 5:13-20 Ps 141;1-3,8 Mark 10:13-16 – Beda Venerabilis, kom redan som barn i kloster (Eng­land, 700-talet). Sin titel, ”Venerabilis”, den vördnadsvärde, fick han på 800-talet. Beda förblev i kloster hela sitt liv ”bed­jande, läsande, lärande, skriv­ande ”. Hans bibelkommen­tarer präglas av arvet från kyrko­fäderna. Han förenade and­lig insikt med profant vetande. Han är särskilt

– Jak 5:1-6 Ps 49:14-20 Mark 9:41-50 – Materiell rikedom kan användas till det goda, men är ingenting att samla på hög, ännu mindre att låta sig bindas av.   Om rikedom förenas med orättfärdighet blir den en synd som ”skri­ar till himlen”. Jakob talar om dem som vägrar att ge sina ar­be­tare den utlovade lönen,

Apg 2:1-11  Gal 5:16-25 Ps 104:1ab,24ac,29b-31,34 Joh 15:26-27; 16:12-15 Kom, Guds egen andedräkt Sol och värme får glädje och livsmod att återvända. Kropp och själ väcks till liv. I vår ande har vi denna dag än­nu större skäl att glädjas. Guds Ande utgjuts över apostlarna och för­vand­lar dem och hela kyrkan. Utan Andens utgjutande den

– Apg 25:13b-21 Ps 103:1-2,11-12,19-20b Joh 21:15-19 – Paulus har yrkat på att få sin sak avgjord av kejsa­ren. Den rätten hade han som romersk medborgare.   För Paulus fanns skäl att komma till Rom som inte var uppenbara för den världsliga över­heten. Her­ren hade sagt till honom att han skulle ”vittna i Rom”. Det som

– Apg 22:30; 23:6-11 Ps 16:1-2a,5,7-11 Joh 17:20-26 – Paulus använder list. Inför stora rådet, som bestod av både fari­seer och saddukeer, säger han: ”Det är för hoppet om de dödas uppstån­del­se som jag ­nu har ställts inför rät­ta”. Paulus vet att fariseerna tror på upp­stån­delse och ett liv efter dö­den, medan sadduke­er­na förnekar allt

– Apg 20:28-38 Ps 68:29-30,33-36 Joh 17:11b-19 – I Pauli avskedstal till de äldste i Efesos hör vi hur tron förs vidare till näs­­­ta generation. Församlingens ledare, insatta av den helige Ande, skall ”ha upp­sikt över – vara biskopar och herdar för – Guds försam­ling”.   ”Under tre års tid” har Paulus väglett var och

– Apg 1:15-17,20-26  Ps 113:1-8  Joh 15:9-17 – ”Jag kallar er vänner.”  Det är kanske det största som Jesus säger om sina lärjungar och sin kyrka. Vänskapen är ju öm­­sesidig och på något sätt jäm­lik. Tydligast ser vi det hos helgonen. De ”får vad de än ber om” ef­ter­som de är ett med Kristi vilja.