– 1 Mos 37:3-4,12-13a,17b-28 Ps 105:16-21 Matt 21:33-43,45-46 – Josefs bröder är förblindade av avundsjuka. De hatar sin broder och säljer honom till priset för en slav.  Deras avund kan psykologiskt förklaras. Jakob hade Josef kärare än sina andra sönder. Han fick en särskild livklädnad. Oförsiktigt och oklokt kan vi tyc­ka. Josef hade naivt berättat

”Herren vill inte syndarens död, utan att han omvänder sig och får le­va.” Synd är en dödlig sjukdom. Sjukdomen botas när syndaren ge­nom om­vän­del­se får del av Guds botande och livgivande kraft. Därför är omvändelse ett gudomligt verk. Herren är läkaren som vill bo­ta och hela människan.   Men människan måste samverka med Guds helande

– 1 Pet 5:1-4 Ps 23 Matt 16:13-19 – Vi firar den dag då Petrus enligt traditionen blev Roms bis­kop. Världsliga härskare och deras riken, goda eller onda, har sin tid. Men de fal­­ler och ersätts av andra. Pet­­ri stol består, trots att också ovärdiga herdar har suttit på den. Det petrinska ämbetets hemlig­het skym­tar fram.

HERRENS DOP Jes 55:1-11  Jes 12:2-3,4bcd,5-6 (Resp.psalm) 1 Joh 5:1-9  Mark 1:7-11 Döpta till glädje Vi har firat jul, Kristi födelses fest. En vecka senare firade vi barnets jungfruliga mo­der, Maria, Guds Moder. Igår följde vi de första hedningarna till det nyfödda barnet. Idag firar kyrkan sin Her­res dop. Inte för att Jesus behövde döpas,

3 Mos 23:1,4-11,15-16, 27 34b-37 Ps 81:3-6b,10-11b Matt 13:54-58 Judarnas högtider hade sitt ursprung i fester som herdar och åker­bruk­are firade. De fylldes med nytt inne­håll när Gud befriat folket ur Egyp­ten och in­gick förbund med dem. De största var pås­ken, veckohögti­den, som blev vår pingst, försoningsdagen och löv­hyddohög­tiden på hösten. Detta i sin tur når

– 2 Mos 12:37-42 Ps 136:1,23-24,10-15 Matt 12:14-21 – ”Ingen skall höra hans röst på gatorna”, säger profeten om ”Her­rens tjänare”. Han skall inte ”träta och ropa”. Ändå skall ”han en dag föra rätten till seger och hans namn skall ge folken hopp”. Att han förkunnar ”rätten för folken” kan vi läsa om i kyrkans so­ciallära.

Må Kristi ljus förjaga allt vårt mörker Så bad vi när påskljuset tändes. Vi fick våra ljus tända och följde påskljuset in i kyrkan. Vi såg in i påskljusets låga och blev upplysta om dess hemlighet genom att lyssna till Påsk­bud­skapet, Exsultet, den kanske mest innehållsmättade och vackraste av kyrkans liturgis­ka texter. Vi bländades av

– 1 Pet 5:1-4 Ps 23 Matt 16:13-19 – Vi firar den dag då Petrus enligt traditionen intog sin stol som bis­kop i Rom. Härskare, diktatorer och deras välden har sin tid. Men de faller och går in i historiens dunkel. Pet­­ri stol består, trots att många ovärdiga har suttit på den. Petri ämbetes hemlighet skymtar

– Heb 12:18-19,21-24 Ps 48: 2-4,9-11 Mark 6:7-13 – Nils Hermansson var biskop i Linköping under det dramatiska och plågade 1300-talet. Han tog de sva­gas parti mot de mäk­tiga. Han stod den heliga Birgitta nära och diktade hennes tidegär­d. Hennes Uppen­barel­ser beskriver tillvarons kamp mel­lan mörker och ljus. Biskop Nils fullgjorde samma uppdrag som Jesus

– Heb 1:1-6  Ps 97:1,2b,6,7c,9 Mark 1:14-20 – Hebreerbrevet, som vi skall följa fyra veckor under vardagarna, har inte främst karaktär av brev till en konkret församling. Det ger allmän trosundervisning och förmaning till kristna som hotas av troströtthet och risken för avfall. Författaren säger att vi lever i ”denna tidens slut”. Orsaken är att