– Rom 4:20-25 Luk 1:69-75 (Resp.psalm) Luk 12:13-21 – Abraham tvivlade inte på det löfte han hade fått av Gud. Han var förvissad om att Gud både ville och kunde

Jes 45:1,4-6  Ps 96:1,3-5,7-10 1 Thess 1:1-5a  Matt 22:15-21 Viktigt, men inte det viktigaste ”Den som gräver en grop för andra, faller själv i den.” Fariséerna fick smaka den medici­nen

Rom 4:13,16-18 Ps 105:6-9,42-43 Luk 12:8-12 Abraham är trons fader. Maria är trons moder. Abraham trodde på det löfte om en son som han fått, trots att hans ålder tala­de

– 2 Tim 4:9-17a  Ps 145:10-13b,17-18 Luk 10:1-9 – Enligt dåtida judisk uppfattning fanns det 70 (eller 72) icke-judiska folk. Lukas be­rättar hur Jesus, utöver de tolv, utser och utrustar

S. Ignatios av Antiochia, biskop och martyr Rom 1:16-25 Ps 19:2-5 Luk 11:37-41 I Romarbrevet förkunnar aposteln en sida av Guds rättfärdighet, som är okänd för många, då som nu. Guds

– Rom 1:1-7 Ps 98:1-4 Luk 11:29-32 – Något som är mer än Jonas förkunnelse, något förmer än också Salomos vishet. Paulus har fått uppdraget att förkunna detta ”mera” och föra

– Joel 3:12-21 Ps 97:1-2,5-6,11-12 Luk 11:27-28 – ”Herrens dag är nära.” Det är den röda tråden i profeten Jo­­els bud­skap. ”Solen och månen förmörkas, och stjär­norna mister sitt sken.” Men

– Mal 3:13-4:2a Ps 1:1-4,6 Luk 11:5-13 – ”Då skall ni få se vilken skillnad det är mellan den rättfärdige och den ogudaktige.” Då, på den dagen, skall det bli

– Jona 4:1-11 Ps 86:3-6,9-10  Luk 11:1-4 – Jona vredgas över att Herren visar barmhärtighet mot det syn­diga Nineve, trots att folket gör bot och bättring. Jona vill hellre dö

Jona 3:1-10 Ps 130:1-4ab,7-8 Luk 10:38-42 Folket i Nineve trodde på vad profeten Jonas förkunnade. De ha­de kun­nat avvisa det, vilket är det vanliga. I stället lyste de ut en fasta,