– Rom 9:1-5 Ps 147:12-15,19-20 Luk 14:1-6 Pauli ögon hade öppnats för Kristi nåd och barmhärtighet. Han förstod att det fullbordade allt det han fått del av som jude: ”här­ligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena”. Därför drivs han av en glödande iver att öppna ögonen på sina bröder. Han vill t.o.m. fördömas och skiljas från

­ – Klag 3:17-26 Ps 23  Rom 8:14-23  Joh 6:37-40 – Kyrkan firar Alla själars dag i ljuset från Kristi uppståndel­se. I det lju­set ”besöker” vi och ber för dem som gått före oss. Vi behöver detta ljus för att inte dras in i dödens mörker och för­lora vår frid och vår lycka, som vi hörde

– Rom 8:18-25 Ps 126:1-6 Luk 13:18-21 – ”I hoppet är vi räddade.” Räddningen är ett faktum, men kan ännu inte ses med ögonen. Det vi ser med ögonen är lagt under ”tomhetens välde”. Aposteln kallar det ett ”slaveri under förgängelsen”. Också de troende delar dessa villkor. Också de mås­te ropa om befrielse. Våra villkor jämförs

– Rom 8:12-17 Ps 68:2,4,6-7ab,20-21 Luk 13:10-17 – I Romarbrevets åttonde kapitel har aposteln nått den teologiska höjdpunkten i sitt väldiga brev. Han beskriver hur Anden fullbor­dar Kristi verk, både i Kyr­kan och i den troende som inte längre är slav, utan kan ro­pa: ”Abba! Fader!” Detta föregrips när Jesus botar kvinnan som varit sjuk i

– Rom 6:19-23 Ps 1:1-4,6 Luk 12:49-53 – Liv eller död. Evigt liv eller evig död. Den slutliga skillnaden i till­varon. Vi hör det både ur Pauli och ur Jesu mun. Psaltarens förs­ta psalm beskri­ver det som två vägar. Paulus använder en annan bild. Människan ställer sina lemmar och krafter antingen i orenhetens och laglöshetens tjänst,

– Rom 6:12-18 Ps 124:1-8 Luk 12:39-48 – I Romarbrevets femte kapitel har Paulus undervisat om tillva­rons förvandling genom Kristi död och uppståndelse. I sjätte ka­pitlet un­dervisar han om hur människan får del av denna förvand­ling genom dopet. Dopet är livets största gåva, men den tas emot i tro och är därför också ett val. ”Ni

– Rom 5:12,15b,17-19 20b-21 Ps 40:7-10,17 Luk12:35-38 – Aposteln ger en hisnande sammanfattning av alla människors villkor ge­nom Kristus. Alla är av naturen Adams barn, men alla är också nyskapade av den nye Adam, Kristus. Adams överträdelse ledde till ”en fällande dom för alla männi­skor”. Den nye Adams rättfärdiga gärning ”ledde till frikännande för alla

– Rom 4:20-25 Luk 1:69-75 (Resp.psalm) Luk 12:13-21 – Abraham tvivlade inte på det löfte han hade fått av Gud. Han var förvissad om att Gud både ville och kunde infria sitt löfte. Paulus säger att han därmed ”räknades som rättfärdig”. Men denna rättfär­dighet var inte bara en bedömning hos Gud. Något skedde med Abraham.

Jes 45:1,4-6  Ps 96:1,3-5,7-10 1 Thess 1:1-5a  Matt 22:15-21 Viktigt, men inte det viktigaste ”Den som gräver en grop för andra, faller själv i den.” Fariséerna fick smaka den medici­nen när de gi­ll­­rade sin fälla för Jesus. De ställde frågan: ”Är det rätt el­ler inte att ge kej­saren skatt?” Bakgrunden var den förhatliga skatt som

Rom 4:13,16-18 Ps 105:6-9,42-43 Luk 12:8-12 Abraham är trons fader. Maria är trons moder. Abraham trodde på det löfte om en son som han fått, trots att hans ålder tala­de emot det. Han trodde på den ”Gud som ger de döda liv och ta­lar om det som ännu inte finns som om det redan fanns”.