Jes 40:1-5,9-11 Ps 85:9a,10-14 2 Pet 3:8-14 Mark 1:1-8 Bered väg Adventstidens liturgi skimrar och strålar av Herrens ankomst. I antifoner och psalmer, responsorier och böner, hela adventstiden är genomlyst. Lägger vi örat till marken hör vi hur också berg och höjder, träd och planeter brister ut i jubel när Herren kommer för att sammanfatta
– Jes 30:19-21,23-26 Ps 147:1-6 Matt 9:35-10:1,6-8 – Det Nya Förbundet är fördolt närvarande i det Gamla. Jesaja är enligt Hieronymus mera en evangelist än en profet. Han beskriver vad Herren skall göra, som om det redan sker. ”Herren förbinder sitt folks skador och helar såren…” Skadorna och såren i naturen har sin upprinnelse i
1 Mos 3:9-15,20 Ps 98:1-4 Ef 1:3-6, 11-12 Luk 1:26-38 – Maria sjunger profetiskt att alla släkten skall prisa henne salig. Steg för steg har kyrkan förstått hennes roll i frälsningen. Därför kan Anselm, benediktinen i Canterbury, säga: ”Gud, som har frambringat allt, ville själv framgå ur Maria”. Hon blir det kraftigaste värnet för inkarnationens
– Jes 26:1-6 Ps 118:1,8-9,19-21,25-27a Matt 7:21, 24-27 – ”Vår stad ger oss styrka, murar och värn bereder oss frälsning.” På söndag skall vi i tidegärden sjunga om dessa murar som en bild för Frälsaren själv. ”Du är vår styrka, Sion, dina murar och värn är Frälsaren.” Det är denna grund som ger tron dess
– Jes 11:1-10 Ps 72:1-2,7-8,12-13,17 Luk 10:21-24 – Ingen bland GT:s profeter talar så tydligt om den kristna trons mysterier som Jesaja. Hieronymus menade att han kunde kallas evangelist snarare än profet. En avhuggen stam, en stubbe, det är vad som återstår av den mäktiga Davidsdynastin. Ur denna stubbe skall det skjuta upp ett skott,
Jes 63:16b-17; 64:1-8 Ps 80:2ac,3b,15-16,18-19 1 Kor 1:3-9 Mark 13:33-37 Ankomsten som förvandlar människans väntan Människan är en väntande varelse. Väntan är hennes öde. Inte bara i smått, som när vi väntar på bussen eller i telefonkön, inte bara väntan på att hälsan skall bli bättre och problemen få en lösning. Det började redan vid
– Dan 7:15-27 Dan B:59-64 Luk 21:34-36 – ”Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas… be att ni kan stå upprätta inför Människosonen.” Det är inte bara en moralisk appell. Vi har hört profeten Daniel vittna om att Människosonens rike aldrig skall gå under. Idag säger profeten detsamma om folket, ”den Högstes heliga
– Dan 7:2-14 Till Dan B:52-58 Luk 21:29-33 – Profeten Daniel ser hela världshistorien och dess välden och riken. De framställs som olika djurliknande gestalter. Alla välden och riken har sin tid. Alla går under när deras tid är ute. Därefter ser han en tron sättas fram. ”En som var gammal” intar tronen. ”Böcker blev
– Rom 10:9-18 Ps 19:2-5 Matt 4:18-22 – Aposteln Andreas har i traditionen räknats som den först kallade bland apostlarna. Vid det nya kyrkoårets början inleder han raden av helgon. Något nytt började genom det ord som kallade honom. Kristi ord ger inte bara information. Hans kallande ord tränger in i hjärtat och förvandlar det. Människan
Dan 5:1-6,13-14,16-17, 23-28 Till Dan B:39-44 (Resp.psalm) Luk 21:12-19 Daniel ser vad som väntar den övermodige babyloniske konungen Belshassar. Under ett gästabud prisar sällskapet sina maktlösa avgudar och skålar i bägare tagna från templet i Jerusalem (helgerån[1]). Men inför den skrivande handen på väggen fylls han av oroliga tankar. Hans kropp skälver. Hans knän slår