– 1 Joh 2:29-3:6 Ps 98:1,4-6 Joh 1:29-34  – ”När han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.” Det är vårt yttersta hopp. Detta slutmål betyder dels att vi blir lika Herren, dels att vi ser ho­nom sådan han är. Detta förbereds på två sätt. Dels

– 1 Joh 2:22-28 Ps 98:1-4 Joh 1:19-28 – Basileios och Gregorios levde på 300-talet, det år­hun­drade då tron på Kristi och Andens Gudom utmejs­la­des. De blev båda bis­kopar och kyrkolärare. Tron på den Heliga Treenigheten finns i den heliga Skrift, men som i ett frö. Johannes säger: ”Den som er­kä­nner Sonen har ock­så Fadern.” In­sikten

4 Mos 6:22-27 Ps 67: 2-3,5,6,8 Gal 4:4-7 Luk 2:16-21 Överlåtna och burna av Marias förbön Vad gör kyrkan på årets första dag? – Hon firar sin Herres moder. Det kan förvåna. I äldre sven­ska almanackor stod det på denna dag: ”Giv, o Jesu, fröjd och lycka!” Var inte det en starka­re bön? På sätt

1 Mos 15:1-6;21:1-3 Ps 105:1-6,8-9 Hebr 11:8,11-12,17-19 Luk 2:22, 39-40 Den vanliga familjens helighet    När Gud sände sin Son för att befria människorna från deras svåraste fiender, då lät han ho­nom växa upp i en vanlig familj. Den gudomlige Befria­ren dök inte upp på den mänsk­li­ga sce­nen som en imponerande ängel eller en himmelsk super­varelse.

– 1 Joh 2:12-17 Ps 96:7-10  Luk 2:36-40 – ”Pojken växte och fylldes av styrka och vishet.” Var inte Jesus fylld av vishet från början? Som Guds evi­ga Ord var han naturligtvis det. Men han blev fattig och an­tog våra mänskliga villkor. Hans gudomlighet gjorde honom inte mindre mänsk­lig. Till de män­skli­ga villkoren hör att

– 1 Joh 2:3-11 Ps 96:1-3,5b-6  Luk 2:22-35 – ”Mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan.” Så känns det förvisso inte alltid, men Johannes vittnar om att det i grunden är så. Det gamla kärleksbudet har förvandlats och blivit ett ”nytt bud”. Det har fått ny kraft.  Evangelisten Lukas vet att grundorsaken till det

1 Joh 1:5-2:2  Ps 124:2-5,7-8 Matt 2:13-18 De oskyldiga barnen i Betlehem firas som martyrer, trots att de inte själva kunde be­känna tron. Tradi­tio­­nen är mycket gammal och utbredd i hela kyrkan. Kyrkan tror som hon ber. Ledd av Anden har hon firat dem som martyrer för Kristi skull. In­tuitivt har hon förstått. Kris­ti offer

Apg 6:8-10; 7:54-60  Ps 31: 3c-4,6,8ab,16b-17 Matt 10:17-22 I går föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen. Det ord och den glädje vi talade om i går, har tagit sin boning i diakonen Stefanos, den för­ste martyren. Kyr­kan har förstått det och därför firades tidigt Ste­fanos mar­tyrium som en frukt

– 1 Joh 1:1-4 Ps 97:1-2,5-6,11-12 Joh 20:2-8 – ”Han såg och trodde.” Den fjärde evangelisten berättar diskret om sin egen väg till tro. Det han såg, den tomma graven och de hoprullade bindlarna, blev tec­ken på att hans Herre hade uppstått. I den tron kan han sedan i sitt evangelium vittna om alla de ”tecken”

Vårda och öva julens glädje! I midnattsmässan hörde vi Lukas berätta om den stora glädjen. Änglarna förkunnade den för de förskräckta herdarna. Lukas kollega bland evangelisterna, Johan­nes, talar om Ordet som lyser i mörkret och som inte har fått makt över detta ljus. Det gäller ock­­så glädjen. Bedrövelse och sorg behöver inte få makt över