-1 Kor 4:1-5 Ps 37:3-6,27.28a,39-40 Luk 5:33-39 – Paulus beskriver sig som tjänare och förvaltare, Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. Det ställer ett enda krav på ho­nom, att han

– 1 Kor 3:18-23  Ps 24:1-4b,5-6 Luk 5:1-11 – Lukas kontrasterar den magra fångsten med den över­väldigande. När apostlarna på Jesu befallning ror ut på djupet och lägger ut näten

– 1 Kor 3:1-9 Ps 33:12-15,20-21 Luk 4:38-44 – Korinthierna har fått stora andliga gåvor, de har ”helgats genom Kristus Jesus”, men de har stannat på ”mjölksta­diet”. De tål än­nu inte

– 2 Kor 4:1-2,5-7 Ps 96:1-3,7-8a,10 Luk 22:24-30 – Gregorius ville egentligen inte bli påve. Helst ville han förbli munk. Men när han kallades ställde han sig till förfogan­de. Med

– 1 Kor 2:1-5 Ps 119:97-102 Luk 4:16-30 – Paulus påminner de troende i Korinth hur de kom till tro. Det var inte genom ”förkrossande vältalighet och vishet”. Tvärtom. Apos­teln var

– 1 Kor 1:26-31 Ps 33:12-13,18-21 Matt 25:14-30 – Efter att ha förkunnat korsets kraft ber Paulus de kristna i Korinth att tän­­ka efter. ”Tänk på när ni blev kallade”.

1 Kor 1:17-25  Ps 33:1-2,4-5,10ab,11 Matt 25:1-13 Redan i början av sitt första brev till Korinthierna ta­lar Pau­lus om slutet på Jesu liv och det som blev centrum i tron,

– Jer 1:17-19 Ps 71:1-4a,5-6b.15ab,17 Mark 6:17-29 – Johannes Döparens martyrium uppfattas lätt som obehagligt och pin­samt. Hero­dias har inte glömt vad Johannes sagt om hennes otillåtna äkten­skap med Herodes. Hans

– 2 Thess 3:6-10,16-18 Ps 128:1-2,4-5 Matt 23:27-32 – Paulus går strängt till rätta med dem som ”lever utan ordning”. I praktiken lever de på andras arbete. Oftast handlar det

– 2 Thess 2:1-3a,14-17 Ps 96:10-13 Matt 23:23-26 – Kyrkan kommer ihåg Augustinus mor Monika, hon som ivrigt bad för sin länge vilsegångne son. Själv menade han att Monicas för­böner