– Jak 5:13-20 Ps 141;1-3,8 Mark 10:13-16 – Beda Venerabilis, kom redan som barn i kloster (England, 700-talet). Sin titel, ”Venerabilis”, den vördnadsvärde, fick han på 800-talet. Beda förblev i kloster hela sitt liv ”bedjande, läsande, lärande, skrivande ”. Hans bibelkommentarer präglas av arvet från kyrkofäderna. Han förenade andlig insikt med profant vetande. Han är särskilt
– Jak 5:1-6 Ps 49:14-20 Mark 9:41-50 – Materiell rikedom kan användas till det goda, men är ingenting att samla på hög, ännu mindre att låta sig bindas av. Om rikedom förenas med orättfärdighet blir den en synd som ”skriar till himlen”. Jakob talar om dem som vägrar att ge sina arbetare den utlovade lönen,
– Jak 4:13-17 Ps 49:2-3,6-11 Mark 9:38-40 – ”Om Gud vill.”[1] Det är gammalt kristet bruk att säga eller skriva så inför något man planerar att göra i framtiden. Jakob varnar för att göra upp framtidsplaner utan detta tillägg: ”Ni borde säga: ’Om Herren vill, får vi leva och göra det eller det’”. Paulus säger
– Jak 4:1-10 Ps 55:7-11a,23 Mark 9:30-37 – Strider och motsättningar, varifrån kommer de? Det tycks inte räcka med de bästa ambitioner, inte ens bland kristna. Psykologi ger delförklaringar, men når inte det avgörande. Jakob svarar entydigt och envetet: striderna kommer inifrån, från makter som fått fäste i människans inre. Han kallar det ”begären” eller
Apg 2:1-11 Gal 5:16-25 Ps 104:1ab,24ac,29b-31,34 Joh 15:26-27; 16:12-15 Kom, Guds egen andedräkt Sol och värme får glädje och livsmod att återvända. Kropp och själ väcks till liv. I vår ande har vi denna dag ännu större skäl att glädjas. Guds Ande utgjuts över apostlarna och förvandlar dem och hela kyrkan. Utan Andens utgjutande den
– Apg 25:13b-21 Ps 103:1-2,11-12,19-20b Joh 21:15-19 – Paulus har yrkat på att få sin sak avgjord av kejsaren. Den rätten hade han som romersk medborgare. För Paulus fanns skäl att komma till Rom som inte var uppenbara för den världsliga överheten. Herren hade sagt till honom att han skulle ”vittna i Rom”. Det som
– Apg 22:30; 23:6-11 Ps 16:1-2a,5,7-11 Joh 17:20-26 – Paulus använder list. Inför stora rådet, som bestod av både fariseer och saddukeer, säger han: ”Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rätta”. Paulus vet att fariseerna tror på uppståndelse och ett liv efter döden, medan saddukeerna förnekar allt
– Apg 20:28-38 Ps 68:29-30,33-36 Joh 17:11b-19 – I Pauli avskedstal till de äldste i Efesos hör vi hur tron förs vidare till nästa generation. Församlingens ledare, insatta av den helige Ande, skall ”ha uppsikt över – vara biskopar och herdar för – Guds församling”. ”Under tre års tid” har Paulus väglett var och
– Apg 1:15-17,20-26 Ps 113:1-8 Joh 15:9-17 – ”Jag kallar er vänner.” Det är kanske det största som Jesus säger om sina lärjungar och sin kyrka. Vänskapen är ju ömsesidig och på något sätt jämlik. Tydligast ser vi det hos helgonen. De ”får vad de än ber om” eftersom de är ett med Kristi vilja.
Apg 1:15-17,20ac,21-26 Ps 103:1-2,11-12,19-20b 1 Joh 4:11-16 Joh 17:11b-19 Att tro och hoppas på glädjen Påsken väntar på Pingsten. Påsken behöver Pingsten. Vi ser det redan bland apostlarna. De var övertygade om att Kristus hade uppstått från de döda. Han hade visat sig för dem. Men de börjar inte omedelbart predika. Något mera måste till.