– 1 Kor 4:6b-15 Ps 145:17-21 Luk 6:1-5 – Till vilken kategori hör vi? ”förståndiga kristna” eller ”dårar för Kristi skull”? De kristna i Korint hade fått stora andliga gåvor, men Paulus är bitande ironisk när han kallar dem ”förståndiga kristna”. ”Ni är förstås redan mätta, redan rika, ansedda och starka.” Medan han och apostlarna är
-1 Kor 4:1-5 Ps 37:3-6,27.28a,39-40 Luk 5:33-39 – Paulus beskriver sig som tjänare och förvaltare, Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. Det ställer ett enda krav på honom, att han är trogen sitt uppdrag och den som gett honom det. Han står inte under mänskliga domar eller domstolar. Det ger frihet. Han behöver inte ens
– 1 Kor 3:18-23 Ps 24:1-4b,5-6 Luk 5:1-11 – Lukas kontrasterar den magra fångsten med den överväldigande. När apostlarna på Jesu befallning ror ut på djupet och lägger ut näten får de mer än två båtar fulla. Trons lydnad bär frukt. Paulus beskriver teologiskt den hisnande frukten av denna förvandling: ”Allt tillhör er. Liv och
– 1 Kor 3:1-9 Ps 33:12-15,20-21 Luk 4:38-44 – Korinthierna har fått stora andliga gåvor, de har ”helgats genom Kristus Jesus”, men de har stannat på ”mjölkstadiet”. De tål ännu inte ”fast föda”. Tecknet på detta är att de lever i ”ofördragsamhet och strid”, att de delar in sig i partier. En ”hör till Apollos”, en
– 2 Kor 4:1-2,5-7 Ps 96:1-3,7-8a,10 Luk 22:24-30 – Gregorius ville egentligen inte bli påve. Helst ville han förbli munk. Men när han kallades ställde han sig till förfogande. Med Paulus kunde han säga: ”Jag är er tjänare för Jesu skull”. Gregorius ställer höga krav på sig själv och på alla herdar. De skall vara
– 1 Kor 2:1-5 Ps 119:97-102 Luk 4:16-30 – Paulus påminner de troende i Korinth hur de kom till tro. Det var inte genom ”förkrossande vältalighet och vishet”. Tvärtom. Aposteln var ”svag och rädd och full av ängslan” när han uppträdde bland dem. Deras tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft. Det
– 1 Kor 1:26-31 Ps 33:12-13,18-21 Matt 25:14-30 – Efter att ha förkunnat korsets kraft ber Paulus de kristna i Korinth att tänka efter. ”Tänk på när ni blev kallade”. När de kallades var det inte många som hörde till de starka, förnäma och visa. Han utesluter inte att några gjorde det, men de flesta
1 Kor 1:17-25 Ps 33:1-2,4-5,10ab,11 Matt 25:1-13 Redan i början av sitt första brev till Korinthierna talar Paulus om slutet på Jesu liv och det som blev centrum i tron, korset och dess kraft. Det som var en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, var Guds kraft och Guds vishet för dem som
– Jer 1:17-19 Ps 71:1-4a,5-6b.15ab,17 Mark 6:17-29 – Johannes Döparens martyrium uppfattas lätt som obehagligt och pinsamt. Herodias har inte glömt vad Johannes sagt om hennes otillåtna äktenskap med Herodes. Hans feghet gör honom till hennes medbrottsling. Hämndlystnad styr hennes handlande. Elia förföljdes av drottning Isebel. Profeten Jeremia klagar, men är gjord till ”en fast stad,
– 2 Thess 3:6-10,16-18 Ps 128:1-2,4-5 Matt 23:27-32 – Paulus går strängt till rätta med dem som ”lever utan ordning”. I praktiken lever de på andras arbete. Oftast handlar det om lättja, som ibland ges en förment andlig motivering – tanken att det är ”finare” att be än att arbeta, eller att ”frälsningen” befriar från