– Ef 4:1-7, 11-13 Ps 19:2-5 Matt 9:9-13 – ”Följ mig! Och Matteus steg upp och följde honom.” Vi kan höra Jesu röst och vi kan föreställa oss vad som hände med Matteus när han hörde Jesu ord. Men det måste ha varit något mer än den yttre rösten. Matteus måste också ha hört något
– 1 Kor 15:12-20 Ps 17:1,6-8,15 Luk 8:1-3 – ”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta liv, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” Tron på Kristi uppståndelse fanns säkert bland korinthierna, men den hade blivit något rent ”andligt”. De trodde inte på allas kroppsliga uppståndelse från de döda. Tron hade inte fullbordats i hoppet
– 1 Kor 15:1-11 Ps 118:1-2,16-17,28 Luk 7:36-50 – ”Om den mannen vore profet, skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.” – Så tänker farisén Simon om den kvinna som tvättar Jesu fötter. Paulus säger något liknande om sig själv, när han kallar sig ett ofullgånget foster, den
– 1 Kor 12:31-13:13 Ps 33:2-5,12,22 Luk 7:31-35 – Som pärlan i de gudomliga skrifternas åker är kärlekens höga visa. Finns någon som inte fångas av dess ljus? Pärlan fascinerar och lockar, men avslöjar också allt som ännu saknar det fullkomliga. Till exempel de barnsliga som aldrig är nöjda. ”Kärleken är tålmodig och mild.” Kanske har
1 Kor 12:12-14,27-31a Ps 100 Luk 7:11-17 Dagens läsningar är inte valda för dagens helgon, den heliga Hildegard av Bingen, men de uttrycker väl hennes förhållande till allt skapat, inte minst hennes fascination över människans kropp. Paulus vittnar om tron på att vi är lemmar i Kristi kropp. När Jesus uppväcker änkans son i Nain, triumferar
Jes 50:5-9a Ps 116:1-9 Jak 2:14-18 Mark 8:27-35 Vem är den som älskar livet och vill se goda dagar? Bibeln och Benedictus ställer frågan och då kan bara dåren svara nej. Alla människor söker livet och lyckan. Det är bara naturligt och ett tecken på varför vi finns till. Livet är en förunderlig gåva, ett
– Fil 2:6-11 Ps 78:1-2,34-38 Joh 3:13-17 – Vi firar invigningsdagen av detta Jesu Moder Marias kloster. Året var 1991. Mässan firades i klostergården i strålande sol (kyrkan var ännu inte byggd). Klostrets inre gård har ofta setts som en bild för paradisets trädgård med livets träd i centrum. Detta träd är i sin tur
– 1 Kor 9:16-19, 22b-27 Ps 84:3-6,12 Luk 6:39-42 – Paulus hade uppdraget att förkunna evangeliet. Men vi påverkar varandra även utan apostoliskt uppdrag, antingen vi vill det eller inte. Tomas Merton fick höra det redan när han första gången träffade sin abbot. Han fick veta att han skulle påverka gemenskapen – till det sämre eller
– 1 Kor 7:25-31 Ps 45: 11-12,14-17 Luk 6:20-26 – Paulus talar om att leva ”i världen som om vi inte levde av den”. Hans ord doftar frihet och oberoende av de makter som styr den här världen och lätt får makt också över de troende. Samma frihet hör vi i Charles de Foucaulds bön: ”Vad
– 1 Kor 6:1-11 Ps 149:6a,9b Luk 6:12-19 – Paulus förväntar sig mycket av de kristna, men han har goda skäl till det. De har ”helgats och gjorts rättfärdiga genom herren Jesu Kristi namn och genom Guds Ande”. I Korinth har man dragit sina vardagliga tvister inför världslig domstol. ”Ni borde skämmas!” säger en upprörd apostel.