Vish 7:7-11  Ps Vish 7:7-11 Ps 90:12-17 Hebr 4:12-13  Mark 10:17-30 Nåden gör det omöjliga möjligt Mötet mellan den rike mannen och Jesus är inte bara beskrivet med ord. Evangelisten berättar att ”Jesus såg på honom med kärlek”. Vi vet vad ett leende betyder. Vi talar om kärlek vid första ögonkastet. Vi vet att blickar

– Gal 3:7-14 Ps 111:1-6 Luk 11:15-26 – Påven Johannes XXIII sammankallade Andra Vatikankonciliet för att kyrkan skulle förkunna Kristus som folkens ljus. Det är Kristi härlighet som skall avspegla sig i kyrkans ansikte. Endast så blir hon ett tecken och ett redskap för föreningen med Gud och för he­la mänsklighetens enhet.  Abraham blev välsignad

– Gal 3:1-5 Luk 1:69-75 (Responsoriepsalm) Luk 11:5-13 – I evangeliet uppmanas vi till ”påträngande” bön. Utan bön ingen fred. Utan bön har vi ingen­ting att erbjuda den vi möter eller den hung­rande gästen, inte heller i klostret. När bönen glöms bort tar annat över, projekt och aktiviteter, be­kymmer och oro. Den egna själen svälter

– Gal 2:1-2,7-14 Ps 117 Luk 11:1-4 – Paulus vill få sitt arbete bekräftat av de ledande apost­larna i Je­ru­sa­lem. Han vill inte ”slita, eller ha slitit, förgäves”. Ja­kob, Kefas (Petrus) och Jo­hannes ”förstod vilken nåd han ha­de fått”.  Vad kunde inte ha hänt genom kyrko­historien om karismatiska och profetiska ledare hade gjort som Paulus?

– Gal 1:13-24 Ps 139:1-3,13-15 Luk 10:38-42 – Paulus har fått sitt apostoliska uppdrag direkt från Gud. När han ifrågasätts är det detta uppdrag han bygger på och hänvisar till. Det betyder inte att han bygger upp något eget. Han söker upp Petrus i Jeru­salem och när församlingarna i Judéen får höra om Pauli förkun­nelse

– Vish 7:7-14 Ps 25:4-5,8-10,14 1 Kor 2:6-10 Luk 10:21-24 – ”Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.” Den heliga Birgittas bön är inte bara en allmän bön om att finna sin väg i li­vet. ”Visa mig, Her­re, din väg”. Det är en bön om att se Herrens väg, och

1 Mos 2:18-24 Ps 128  Heb 2:9-11  Mark 10:2-16 Äktenskapet – ett enhetens, kärlekens och glädjens tecken    I almanackor kan man ibland finna korta visdomsord, avsedda för eftertanke. Så ock­så i ”Katolsk Kalender”. För den gångna veckan kan man läsa en vers hämtad från Andra Va­tikankonciliet: ”Föreningen mellan man och kvinna är den primära formen

– Job 42:1-3,5-6,12-16 Ps 119:66,71,75,91,125,130 Luk 10:17-24 – ”Saliga de ögon som ser vad ni ser.” Jesus säger det till sina lärjungar. Det som dessa ögon ser är ”som barn”, till skillnad från de ”lärda och kloka”. De uppmanas att inte glädja sig över att andarna lyder dem, men över att deras namn är ”uppteck-nade i

Job 38:1,12-21; 40:36-38 Ps 139:1-3-7-10,13-14b Luk 10:13-16 Helgonen är inte enbart moraliska förebilder, de är gå­vor från höj­den – som solstrålar. Inte minst Guds lille fat­tige.  Hans liv förkunnar att det finns en hemlighet i fattigdomen, en hemlig ingång till en rikedom som övergår all jordisk rikedom. Egen fattigdom, men också svaghet, oförmåga, ja till

Job 19:21-27 Ps 27:7-9c,13-14 Luk 10:1-12 Den salige Columba Marmion, irländaren som blev benediktin och 1909 abbot i benediktinklostret Maredsous i Belgien, visste att de gudomliga skrifter­na inte bara var ärevördiga texter. De var mysterier att gå in i. De som gör det blir delak­tiga av det som tex-terna be­rät­tar om.  Under sin tid som