Upp 7:2-4,9-14 Ps 24:1-6 1 Joh 3:1-3 Matt 5:1-12a De är de bästa gudsbevisen. Helgonen alltså. Genom sina liv besvarar de frågor som annars tycks sakna svar. Är vår tro kanske bara en vacker dröm? Det är lätt att tänka så i höstmörkret när allt ser dystert ut. Helgonen bevisar motsatsen. De drömde inte. De var
– Ef 6:10-20 Ps 144:1-2,9-10 Luk 13:31-35 – ”Hämta styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.” Det är som om Paulus kände vår frestelse till uppgivenhet. Också den vacklande viljan. Jesus själv suckar: ”Hur ofta har jag inte velat samla er… men ni ville inte”. Det är dåraktigt att försöka strida utan vapen. Paulus erbjuder en
– Ef 6:1-9 Ps 145:10-14 Luk 13:22-30 – ”Var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja.” Det gäller både barn och föräldrar, både underordnade och dem som är satta att leda. Barnen uppmanas av aposteln att lyda sina föräldrar. Samtidigt uppmanas fäderna att ”inte reta upp sina barn”. Föräldrarna är inte barnens herrar, utan deras
– Ef 5:21-33 Ps 128:1-5 Luk 13:18-21 – I förstone tycks aposteln inte ifrågasätta sin tids syn på förhållandet mellan man och kvinna i äktenskapet. – Ändå sker något som förändrar och förnyar allt. Han uppmanar båda makarna att ”underordna sig varandra av vördnad för Kristus”. Han uppmanar mannen att älska sin hustru som Kristus har
– Ef 2:19-22 Ps 19:2-5 Luk 6:12-19 – ”Genom apostlarna har vi lärt känna dig”, bad vi i kollektbönen. Apostlarna har förmedlat tillförlitlig kunskap om Herren. Utan den kunskapen navigerar människan i blindo. Jesus säger om den fullmakt och nådegåva som han gett dem: ”Den som hör er, han hör mig”. Arvet från apostlarna är inte
Jer 31:7-9 Ps 126 Heb 5:1-6 Mark 10:46-52 Den som ber är räddad – hur en människa blir frälst En berättelse kan säga mer än en hel bok. En händelse kan rymma hela den mänskliga historien. Vi har just hört en sådan händelse berättas. Den blinde Bartimaios sitter utanför Jerikos stadsport och tigger. Han
– Ef 4:7-16 Ps 122:1-5 Luk 13:1-9 – ”Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom”. Hela kroppen skall ”fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del.” Det börjar i det lilla, i
– Ef 4:1-6 Ps 24:1-4b,5-6 Luk 12:54-59 – ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?” Indirekt hänvisar Jesus till samvetet, ”människans hemligaste centrum och helgedom”. I sitt samvete har människan redan svaret, när hon låter samvetet upplysas. Samvetet känner igen sanningen i Jesu ord och hans kyrkas undervisning. ”Den som hör till sanningen lyssnar
– Ef 3:14-21 Ps 33:1-2,4-5,11-12,18-19 Luk 12:49-53 – Paulus vill falla på knä och förundras över den ofattbara gåva som Gud har givit honom. Avsnittet avslutar de tre inledande kapitlen i Efesierbrevet. Det har liturgisk prägel och slutar med ett ”Amen”. Aposteln söker olika uttryck för ”den outgrundliga rikedom som finns i Kristus”. Han manar läsarna
– Ef 3:2-12 Jes 12:2-3,4b-6 (Resp.psalm) Luk 12:39-48 – Aposteln mediterar över ”Den outgrundliga rikedom som finns i Kristus.” Redan i inledningen till efesierbrevet har han sagt det: ”Allt är sammanfattat i Kristus, allt i himlen och på jorden”. Denna rikedom, ”hemligheten med Kristus”, har varit fördold i tidigare släktled, men har nu uppenbarats