Kortpredikan S. Martin, påve och martyr
– Apg 4:32-37 Ps 93:1-2,5 Joh 3:7b-15 – ”Ett hjärta och en själ; de hade allt gemensamt.” Så beskriver Lukas den första kristna församlingen. Frukten av Kristi uppståndelse, förverkligad av den
– Apg 4:32-37 Ps 93:1-2,5 Joh 3:7b-15 – ”Ett hjärta och en själ; de hade allt gemensamt.” Så beskriver Lukas den första kristna församlingen. Frukten av Kristi uppståndelse, förverkligad av den
– Apg 4:23-31 Ps 2:1-9 Joh 3:1-8 – ”Varför larmar hedningarna?” Varför detta motstånd, både på torget och i hjärtat? Hedningarna har understöd av fienden, som hela tiden går omkring
Apg 4:32-35 Ps 118:1-418,22-24 1 Joh 5:1-6 Joh 20:19-31 Trons tillbedjan i ande och sanning Vi har firat påsk, festernas fest och högtidernas högtid. De räddhågade lärjungarna förvandlades. ”Med stor
– Apg 4:13-21 Ps 118:1,14-21 Mark 16:9-15 – De äldste och skriftlärda kan inte förneka att ett märkligt tecken har skett genom apostlarna. De förvånas, men förbjuder dem att tala
– Apg 4:1-12 Ps 118:1-2,4,22-27a Joh 21:1-14 – Petrus och de andra apostlarna får tillfälle att vittna inför samma råd som hans Herre fick göra för inte så länge sedan. Med
– Apg 3:11-26 Ps 8:2a,5-9 Luk 24:35-48 – ”Ni skall vittna om allt detta.” Det är Lukas som förmedlar denna befallning. Samme Lukas berättar hur folket skockades kring Petrus och Johannes,
– Apg 3:1-10 Ps 105:1-4,6-9 Luk 24:13-25 – När Petrus och Johannes möter den lame mannen vid Sköna porten fäster de sin blick på honom och Petrus säger: ”Se på oss!
– Apg 2:36-41 Ps 33:4-5,18-20,22 Joh 20:11-18 – Lukas berättar om Petrus pingstpredikan, hur hans ord träffar lyssnarna i hjärtat. Johannes berättar om Marias möte med den Uppståndne. Hon är först
Apg 2:14,22-33 Ps 16:1-2a,5,7-11 Matt 28:8-13 Också De heliga Skrifterna förjagar mörkret Kyrkan fortsätter att fira påsk. Hela denna påskvecka, den s.k. påskoktaven, är en förlängd påskdag. Påskljuset står kvar
Apg 10:34a,37-43 Ps 118: 1-2,16-17,22-23 1 Kor 5:6b-8 Joh 20:1-9 Jag är ännu hos dig för att förjaga allt mörker I påskdagens högmässa hör vi en ”stillsammare” tonart än i