Hes 16:1-15,60,63  Jes 12:2-3,4bcd,5-6 (Resp.psalm) Matt 19:3-12- Den 14 augusti 1941 erbjöd sig Maximilian Kolbe att ta sin medfånges plats i dödsbunkern i Auschwitz.   Hur kunde han? Det fanns inte många sekunders betän­ketid när bö­deln hade valt ut sina offer. Han praktiserade vad han själv skriver: ”Ibland är livet verkligen svårt och man tror

  – Hes 12:1-12 Ps 78:56-59,61-62 Matt 18:21-19:1 – Profeten får uppdraget att göra en symbolisk handling för folket. Han görs till ett ”tecken” för folket. För att öppna deras ögon och förvandla deras motsträviga sinne. Också liknelsen är ett ”tecken”. Jesus berättar om den obarmhärtige tjänaren för att öppna lyssnarnas sinnen och göra dem barmhärtiga.

– Hes 2:8-3:4  Ps 119: 14,24,72,103,111,131 Matt 18:15-20 – När Hesekiel kallades som profet fick han en bokrulle att äta. ”Du måste mätta din buk och fylla dina inälvor med den rulle som jag ger dig”. Profeten åt och rullen var i hans mun ”söt som ho­nung”. Herrens vittnesbörd blev hans ”hjärtas fröjd”. Uppdraget löd:

1 Kung 19:9a,11-13a Ps 85:9ab,10-14 Rom 9:1-5 Matt 14:22-33 Vinden som lade sig Det kan vara svårt att tro på det vi hört i detta evangelium, men det är inte svårt att se det framför sig. Matteus har berättat hur Jesus mättat de fem tusen i den öde trakten. Nu skic­kar han lärjungarna före till

 – Hab 1:12-2:4 Ps 9:8-13 Matt 17:14-20 – ”Ännu måste synen vänta på sin tid”, sade profeten. Men han tillfogade ett löfte: ”synen skall inte slå fel”. Det profetordet an­vän­de grundarinnan av Jesu Moder Marias systra­skap, moder Magda Wollter, i förhoppningen att ett kloster skulle kom­ma till stånd. Klostret kom till stånd, i kraft av systrar­nas

– Nah 1:15; 2:2; 3:1-3,6-7 5 Mos 32:35c-36n,39abcd,41 Matt 16:24-28 – ”Nineve är ödelagt, men vem kan tycka synd om det?” Profetens Nahums bok läses i mässan denna enda gång under året. Han vänder sig mot Nineve och det brutala assyriska im­pe­riet som intog Israel (Nord­riket) och gjorde Juda, (Sydriket) till en lydstat 722 f.Kr. Det

– 2 Pet 1:16-19 Ps 97:1-2,5-6,9 Matt 17:1-9 – Lärjungarna togs av Jesus med upp på ett högt berg. Evan­ge­lis­ten sä­ger att ”de var ensamma”. Är det inte självklart att man är ensam på ett högt berg, eller rymmer det något mera? I grottan i Subiaco ”levde Benedictus ensam med sig själv un­der den Högstes ögon”.

– Jer 31:1-7 Jer 31:10-12ab,13 (Resp.psalm) Matt 15:21-28 – Det är som om Gud inte kan överge sitt folk. Domen över det fallna och skingra­de Israel är inte hans sista ord. ”Han som för­skingrade Israel skall också försam­la det.” Den djupaste orsaken till den oväntade upprättelsen är Guds evi­ga kärlek: ”Med evig kärlek har jag älskat

Jer 30:1-2, 12-15 18-22  Ps 102: 16-21,29,22-23 Matt 15:1-2,10-14 Profeten Jeremia var omutlig med att förutsäga Jerusa­lems fall. Det fanns med redan när han kallades som profet. ”Du skall för­stö­ra och bry­ta ner”.    Allvaret i denna dom ger, paradoxalt nog, tyngd åt hans löfte om att staden åter skall upp­rät­tas. ”Staden skall åter bli

– Jer 28:1-17 Ps 119:29,43,79-80,95,102 Matt 14:22-36 – Två profeter står emot varandra. Den ene, Hananja, för­kunnar ett mera lättsmält budskap. Den babyloniska fångenskapen skall snart vara över. Jeremia förkunnar en längre och svårare bot­göring. Det avgörande var om de talade sanning eller lögn. Om de var sända av Herren eller självutnämnda. När Jeremia fått sitt