– 1 Kor 8:1b-7,11-13  Ps 139:1-3,13-14b,23-24 Luk 6:27-38 ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda.” Paulus tillämpar det i frågan om de kristna fick äta kött som offrats till avgudar. Av hänsyn till dem som hade osäkra samveten avstår han själv. Trots att han vet att det inte finns några avgudar. Kärleken väger tyngre

– 1 Kor 7:25-31 Ps 45: 11-12,14-17 Luk 6:20-26 – Paulus talar om att leva ”i världen som om vi inte levde av den”. Hans ord doftar frihet. Ett trotsigt oberoende av de makter som tycks styra den här världen och lätt får makt också över de troen­de. Samma frihet hör vi i Charles de Fou­caulds

– Rom 8:28b-30 Ps 13:6 Matt 1:1-16, 18-23 – Gud utvalde en mor för att rädda oss. Det finns något djupt mänskligt i att Kyrkan inte kun­nat glömma Marias födelsedag. Det vore ju att glömma vår mors dag. Men det tog tid att ”förstå”. Först år 1854 var tiden mogen för att teologiskt klargöra hen­nes

– 1 Kor 5:1-8 Ps 5:5-7,12  Luk 6:6-11 – Paulus griper in med kraft mot den synd som Korinthierna blun­dat för och släppt in. En av de troende levde ihop med sin styv­mor. Han menade sannolikt att hans ”andlighet” gjorde det likgiltigt vad han gjorde med sin kropp. Hans andlighet ställde honom över buden. Så

Hes 33:7-9 Ps 95:1-2,6-9 Rom 13:8-10 Matt 18:15-20 Konsten att förmana Konflikter avlöser varandra, både stora och mindre. De stora hör vi om och bävar. De mindre är ofta de mest plågsamma, på arbetsplatsen, i familj och släkt, bland vänner. Det kan leda till söndring och fiendskap. Ingen anständig människa önskar sådana kon­flikter, men få

– 1 Kor 4:6b-15 Ps 145:17-21 Luk 6:1-5 – Till vilken kategori hör vi? ”förståndiga kristna” eller ”dårar för Kristi skull”? De kristna i Korint hade fått stora andliga gåvor, men Pau­lus är bitande ironisk när han kallar dem ”förståndiga kristna”. ”Ni är för­stås redan mätta, re­dan rika, ansedda och starka.” Medan han och apostlarna är

-1 Kor 4:1-5 Ps 37:3-6,27.28a,39-40 Luk 5:33-39 – Paulus beskriver sig som tjänare och förvaltare, Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. Det ställer ett enda krav på ho­nom, att han är trogen sitt uppdrag och den som gett honom det. Han står inte under mänskliga domar eller domstolar. Det ger fri­het. Han behöver inte ens

– 2 Kor 4:1-2,5-7 Ps 96:1-3,7-8a,10 Luk 22:24-30 – Hela den mänskliga tillvaron är sakramental. Människan ser och hör inte di­rekt. Hon lider av det och längtar efter att se Gud, men det förblir det slutliga målet. De som påstår sig se måste prövas särskilt noga! På den här sidan dö­den hör och ser vi

– 1 Kor 3:1-9 Ps 33:12-15,20-21 Luk 4:38-44 – Korinthierna har fått stora andliga gåvor, de har ”helgats genom Kristus Jesus”, men de har stannat på ”mjölkstadiet”. De tål ännu inte ”fast fö­da”. Tecknet på detta är att de lever i ”ofördragsamhet och strid”, att de de­lar in sig i partier. En ”hör till Apollos”, en

– 1 Kor 2:10b-16 Ps 145:8-14 Luk 4:31-37 – ”Vi tänker Kristi tankar.” Redan i början av det första brevet till korinthierna skymtar målet fram. Längre fram i sin undervisning skall Paulus beskriva det med bilden av Kristi kropp, huvudet och lemmarna. Människan blir en lem i den kropp som har Kristus som huvud. Huvudets