– Upp 14:14-20a Ps 96:10-13 Luk 21:5-11 – De projekt människan försöker genomföra med ryggen mot Gud är i grunden dödsdömda. Det utesluter inte att människan, också den som inte tror, kan utföra goda ting, men deras värde är begränsat. Bibelns sista bok beskriver den underliggande kampen där det till slut skalats fram endast två alternativ.
– Upp 14:1-3,4b-5 Ps 24:1-4b, 5-6 Luk 21:1-4 – Vilken skara! – Den fattiga änkan hörde dit. Abboten Columbanus likaså. Johannes beskriver dem. De har lärt sig den nya sången. De är friköpta från jorden. De är fläckfria. De följer Lammet vart det än går. De etthundrafyrtiofyra tusen. Responsoriepsalmen besjunger dem: ”De som har oskyldiga
Hes 34:11-12,15-17 Ps 23 1 Kor 15:20-26,28 Matt 25:31-46 Den fruktansvärda och ändå efterlängtade domen Kontrasten kan knappast vara större än mellan den värld vi lever i och den dag vi firar – Kristus Konungens dag. En värld fångad och förvirrad av en mängd avgudar och makter, kollektbönen kallade det ”tomhetens välde”, och mitt i
– Upp 11:4-12 Ps 144:1-2,9-10 Luk 20:27-40 – ”Gud är inte gud för döda, utan för levande, ty för honom är alla levande.” Att leva för Gud är att leva fullt ut. Att inte göra det är att vara död, antingen människan lever fysiskt eller inte. Maria levde helt ”för Gud”. Dagens fest fick
– Upp 10:8-11 Ps 119:14,24,72,103,111,131 Luk 19:45-48 – Boken med de sju sigillen koncentreras till ”en liten bokrulle”. Johannes får uppmaning att äta upp den. Bokrullen är ”söt som honung” i hans mun, men svider i hans mage. Profeterna Jeremia och Hesekiel hade fått en liknande uppmaning före honom. Guds ord måste ta vägen genom förkunnarens
– Upp 5:1-10 Ps 149:1-6a,9b Luk 19:41-44 – Johannes gråter ”häftigt över att det inte finns någon som är värdig att öppna boken och se i den”. Boken om människans och tillvarons historia är förseglad med sju sigill. Han ser ingen som kan tyda den, ingen som kan svara på frågan om vad som är
– Upp 4:1-11 Ps 150 Luk 19:11-28 – Lukas berättelse om de tio punden skiljer sig från vad Matteus berättar, det vi hörde i söndags. Hos Lukas är man nära Jerusalem och stämningen är upphettad. Otåliga anhängare vill att Guds rike skulle komma ”redan nu”. Liknelsens man ”av hög börd”, som reste bort för att
– Upp 3:1-6,14-22 Ps 15:2-4b,5 Luk 19:1-10 – Den heliga Elisabeth dog vid 24 års ålder. Hennes älskade make hade dött fem år tidigare. Hon dog av utmattning i tjänsten för de sjuka och fattiga. Hennes iver irriterade ibland hennes omgivning. Breven i Uppenbarelsebokens inledning är riktade till församlingar i Mindre Asien, men har en
– Upp 1:1-4;2:1-5a Ps 1:1-4,6 Luk 18:35-43 – ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Det är den blindes bön, när Jesus frågar vad han skall göra för honom. Johannes Uppenbarelse, bibelns sista bok, som vi skall följa under kyrkoårets två sista veckor, är en tröstebok i en tid fylld av förföljelse och nöd.
Ords 31:10-13, 19-20, 30-31 Ps 128 1 Thess 5:1-6 Matt 25:14-30 Att ta sin glädje i besittning Det är lätt att missförstå liknelsen om de tio talenterna/punden. Och missförståndet kan bli stort. Vi hör om en man som fördelar sina ekonomiska tillgångar bland sina tjänare och reser bort. De som fått fem respektive två talenter