– Jes 26:1-6 Ps 118:1,8-9,19-21,25-27 Matt 7:21, 24-27 – Jesu avslutande ord i Bergspredikan kan förskräcka. Vem vill höra att han bygger sitt hus på sand? I prologen till sin regel hänvisar Benedictus till detta Jesu ord. ”Herren väntar av oss att vi dagligen i handling skall besvara hans heliga maningar”. Men så fortsätter Benedictus:
– Jes 25:6-10 Ps 23 Matt 15:29-37 – Under adventstiden tar kyrkan särskild hjälp av profeterna. Här låter profeten Jesaja oss se bortom det ”dok som höljer alla folk, och den slöja som täcker alla folkslag”. Profeten låter oss se ett gästabud på Sions berg. Ett gästabud för alla folk, med feta, märgfulla rätter, med
– Jes 11:1-10 Ps 72: 1-2,7-8,12-13,17 Luk 10:21-24 – Till sina lärjungar säger Jesus: ”Saliga de ögon som ser vad ni ser.” Francisco Xavier, d.1552, en av de första jesuiterna, fann en öppenhet för detta ljus, inte minst hos de barn i Bortre Orienten som han undervisade och döpte. Han blev missionens skyddshelgon. Han fick varken
– Jes 2:1-5 Ps 122:1-9 Matt 8:5-11 – Profeten ser in i ”kommande dagar”, där ljuset skall skiljas från mörkret, där rätt skall skipas och fred skall upprättas. Han ser hela historien, men i det slutliga ljuset. ”Alla hednafolk skall strömma dit.” Profeten ser det första förbundet som en källa till ljuset: ”Från Sion skall
– Rom 10:9-18 Ps 19:2-5 Matt 4:18-22 – Aposteln Andreas har i traditionen räknats som den först kallade bland apostlarna. Något nytt började genom det ord som kallade honom. Kristi ord ger inte bara information. Hans kallande ord tränger in i hjärtat och förvandlar det. Människan måste låta detta ske och samverka med den nyskapande kraften.
– Upp 20:1-4,11-15; 21:1-2 Ps 84:3-6a,8a Luk 21:29-33 – När vi igår hörde om de mest skrämmande tecknen uppmanades vi att ”lyfta våra huvuden”. Jesus fortsätter och säger: ”Guds rike är nära”. Mitt i höstmörkret får vi höra att ”sommaren är nära”. ”Detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer.” Kyrkan vet att varje
– Upp 18:1-2,21-23; 19:1-3,9a Ps 100 Luk 21:20-28 – Babylon är en känd stad i bibeln, inte minst som den stad till vilken folket fördes bort i fångenskap på 500-talet f.Kr. I Uppenbarelseboken syftar Babylon på Rom, som staden var när bibelns sista bok skrevs, kejsarstaden, platsen för moraliskt förfall och blodig förföljelse av de
– Upp 15:1-4 Ps 98:1-3b,7-9 Luk 21:12-19 – ”Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.” Tålamod och uthållighet är oansenliga dygder – men avgörande. Ingen dygd har något värde om inte människan håller ut i den. Vad har det för värde att vi en gång var dygdiga, om vi inte håller ut? Tålamod
– Upp 14:14-20a Ps 96:10-13 Luk 21:5-11 – I orostider är det lätt att bli vilseledd. Många utnyttjar oron hänsynslöst och utlovar räddning. Också med andliga förtecken och i Jesu namn. ”Följ dem inte”, säger Jesus. ”Se till att ni inte blir vilseledda.” Uppenbarelseboken ser in i det yttersta och beskriver vad som skall ske efter
Kortpredikan 25/11 S. Niels Stensen, biskop – Upp 14:1-3,4b-5 Ps 24:1-4b, 5-6 Luk 21:1-4 – Vilken skara! – Den fattiga änkan hörde dit. Niels Stensen likaså. Johannes beskriver dem. De har lärt sig den nya sången. De är friköpta från jorden. De följer Lammet vart det än går. De etthundrafyrtiofyra tusen. Responsoriepsalmen besjunger dem: ”De