– Sef 3:1-2,9-13 Ps 34:2-3,6-7,17-19,23 Matt 21:28-32 – Profeten Sefanja visste att det som drabbat Nordriket också skul­le drabba Jerusalem. Han kallar henne en motsträvig och befläc­kad stad. Hon varken lyssnar till, lyder eller förtröstar på sin Her­re. Men mitt i folket finns en kvarleva, en rest, ”en fattig och ödmjuk skara”. De har lämnat

– 4 Mos 24:2-7,15-17a Ps 25:4-9 Matt 21:23-27 – ”Vad har du för fullmakt att göra detta?” Jesus får frågan efter att ha ren­sat templet. De som ifrågasatte Jesu fullmakt, avvi­sa­de också Jo­hannes Dö­paren. De två hänvisar till och bekräftar varandra. Den som avvi­sar lagens och lydnadens krav, gör sig blind för nåden.  Därför lämnar

– Syr 48:1-4,9-11 Ps 80:2ac,3b,15-16,18-19 Matt 17:10-13 – Profeten Elia förskräcker och fascinerar. Han är ”den glödande profeten”, som höll him­len stängd, avslöja­de de falska profeterna och genom sin bön lät elden för­tära det of­fer han frambar. Han dog inte utan fördes direkt till himlen ”i en flammande storm­­­by, i en vagn dragen av eldhästar”.

– Jes 48:17-19 Ps 1:1-4,6 Matt 11:16-19 – ”Då skall frid tillflyta dig som en ström.” Vilken bild! Friden liknas vid en ström som rinner till och se­dan, enligt Jesu ord, blir en källa i hjärtats innersta. Det är löftet till den som ”ger akt på” Herrens bud. Samma löfte skymtar i företalet till Benedictus regel:

– Jes 41:13-20 Ps 145:1,9-13b Matt 11:11-15 – ”Frukta inte du Is­raels lilla hop.” Det är tröstens ord till de bort­för­da och betryckta i Babylon. Men också till alla i det Nya förbundet som är på väg att för­lora hoppet. ”De betryckta och fattiga som förgäves söker efter vat­ten”, de får höra att Herren själv skall

Jes 40:25-31 Ps 103:1-4,8,10 Matt 11:28-30 ”Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att inte en enda uteblir.” Profeten undervisar om Guds väldiga storhet och kraft. ”Lyft upp era ögon mot höjden och se: vem har skapat allt detta?” Detta väldiga kun­de göra den enskilda och ”lilla” människan ointressant och försum­bar. Men det

1 Mos 3:9-15,20  Ps 98:1-4 Ef 1:3-6, 11-12 Luk 1:26-38 – Maria visste och sjunger profetiskt att alla släkten skall prisa hen­ne salig. Steg för steg har kyrkan förstått hennes roll i frälsning­en. Ängelns hälsning, ”Var hälsad, du högt benådade”, rymmer mer än en vördnadsfylld hälsning. Maria är helt fylld av nåd från första ögon­blicket

– Jes 35:1-10 Ps 85:9-14  Luk 5:17-26 – Vem har uttryckt sig skönare än profeten Jesaja när han talar om öknen och ödemarken som gläder sig och jublar? Hedmarken skall blomstra som en lilja! En skönhet skymtar fram som väcker hopp. Maktlösa händer och vacklande knän får styrka. De blin­das ögon öppnas, de dövas öron

Jes 40:1-5,9-11 Ps 85:9a,10-14  2 Pet 3:8-14  Mark 1:1-8 Människan behöver tröst, men hållbar tröst – genom den helige Ande Det är lätt att tappa modet. Det går nästan av sig självt när det mesta ser svårt ut och många inte ens har tillgång till den heliga mässan. Men det är inte första gången i

– Jes 30:19-21, 23-26 Ps 147:1-6 Matt 9:35-10:1, 6-8 – Människorna är som får utan herde. Många gör anspråk på att lära och väg­le­da, men vem kan vi lita på? Profeten antyder en tid då lärarna inte mera skall sättas åt sidan, utan folkets ”ögon skall se upp till sina lärare”. Om de viker av