– Jes 58:1-9a Ps 51:3-6a,18-19 Matt 9:14-15 – Att ”hänga med huvudet som ett sävstrå” är ingen bra fasta. Själv­­ömkan, säger fäderna, är roten till allt ont. Klagan och knot­an­de gungar

– 5 Mos 30:15-20 Ps 1:1-4,6 Luk 9:22-25 – Människan söker klarhet, men när klarheten erbjuds, ryg­­gar hon ofta tillbaka. Det finns en förförisk lust att förbli i dunkel och am­bivalens.

Öppnade är ångerns heliga portar, låt oss med fröjd gå in genom dem i avhållsamhet från mat och från syndiga begär. Nu är Fastans saliga tid, som låter ångerns strålar

– 1 Mos 6:5-8; 7:1-5,10 Ps 29:1a-2,3ac-4, 3b, 9b-10 Mark 8:14-21 – Berättelsen om Noa kan man avvisa som enbart en myt. Samtidigt finns den i vår kulturs kollektiva minne

– 1 Mos 4:1-15,25 Ps 50: 1-8,16b-17,20-21 Mark 8:11-13 – När förhållandet till Gud har skadats är steget inte långt till det första brodermordet. Beskrivningen blir som en andra syndafalls­berättelse. Det

– 1 Mos 3:9-24 Ps 90:2-6,12-13 Mark 8:1-10 – ”Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem.” Jesus bekymrar sig om folket där ute i

– 1 Mos 3:1-8 Ps 32:1-2,5-7  Mark 7:31-37 –  Varför syndar människan? Det är ju så dumt. I efterhand, när hon för­står vad hon ställt till med, kan hon bittert

– 1 Mos 2:18-25 Ps 128:1-5 Mark 7:24-30 – ”Det är inte gott att mannen är ensam.”  Ordet för ”man”, ”adám”, betyder här snarast ”män­niska” och är för­knippat med den jord,

– Hos 2:14b, 15b, 19-20  Upp 19:1, 5-9a  Luk 10:38-42 – ”Hon förmådde mest, ty hon älskade mest.” Så säger Gregorius den store om den heliga Scholastica, den helige Benedic­tus

– 1 Mos 1:20-2:4a Ps 8:4-9 Mark 7:1-3 – Skapelseverket når sin höjdpunkt i människan. Fiskarna och djuren frambringas ur vattnet och ur jorden. ”Må vatt­net och jorden frambringa levande varelser.”