– Jes 42:1-7 Ps 27:1-3,13-14 Joh 12:1-11 – Under de första dagarna i Stilla vec­kan låter Kyrkan oss höra tre av sångerna om ”Herrens tjänare” hos pro­feten Jesaja. Den fjärde får vi höra på Långfredagen. Den första sången vidgar horisonterna. Profeten ger konturerna till en tjänare med ett universellt och allomfattande uppdrag. Han skall bli ”ett

Vid palmprocessionen: Mark 11:1-10 I mässan: Jes 50:4-7 Ps 22: 8-9,17-20,23-24 Fil 2:6-11 Mark 13:1-15:47 Inledningsord när kvistarna välsignas Vi går in i Stilla veckan. Det är tillvarons Stora vecka, där all mänsklig ondska och synd drab­bar Jesus, och han besegrar den. Under denna vecka händer något som förvandlar maktbalansen i tillvaron. ”Från korsets träd

– Hes 37:21-28 Jer 31:10-12b,13 (resp.psalm) Joh 11:45-56 – Många av judarna hade kommit till tro när de gått ut till Maria i Betania och sett Jesus upp­väcka Lasaros. Det kunde hota den politiska balan­sen. Men Kajafas är realpolitiker. En man, Je­sus, får off­ras för folket. Ända­må­let får hel­ga medlen, även om priset är en

– Jer 20:10-13 Ps 18:2-7 Joh 10:31-42 – Profeten Jeremia är i Gamla Testamentet en av de tyd­ligaste förebil­derna till Je­sus. Profetens ord och var­ningar avvisas, men anklagelser och hotelser kan inte tysta honom. De får ho­nom inte på fall. Herren är med honom ”som en väldig hjälte”. I dagens avsnitt ur Johannesevangeliet försöker judarnas

Jes 7:10-14 Ps 40:7-11 Heb 10:4-10 Luk 1:26-38 För det inre sinnet kan det verka förvirrande att fira Bebådelsen så nä­ra påsk. Bilder och ”tonen” i dagens högtid ”låter” mera jul än påsk. Men påsken förutsätter julen och inkarnationen når sin fullbordan i vår Herres död och uppståndelse.  Tre gånger om dagen, när vi ber

– Dan 3:14-20, 24-25, 28 Till Dan B:29-33 Joh 8:31-42 – Den sagolika berättelsen om de tre männen i den brinnande ugnen be­kräftar sin sanning i den långa raden av heliga i både Gamla och Nya Förbundet. Berättelsen avslöjar deras hemlighet. Nå­gon är med dem, någon som ”ser ut, som om han var en gudason”. Det

– 4 Mos 21:4-9 Ps 102:2-3,16-21 Joh 8:21-30 – Folket knotar under vandringen. De saknar bröd och vatten och menar sig ha skäl att klaga. Men knotandet gör dem ännu mer blinda. De glömmer vad Gud har gjort med dem. Guds omsorg om dem förvandlas till rättig­he­ter. De tror sig kunna ställa krav på Gud.

– 1 Mos 12:1-4 Ps 16:1-2,5,7-11Joh 17:20-26 – Instängda av pandemin bryter vi oss ändå ut och firar Bene­dic­tus´ himmelska födelsedag, hans övergång, lat.  tran­si­tus, till den fulla och him­melska verk­ligheten. Det är Benedictus´ påsk. När Benedictus förstod att dö­den nalkades, lät han sig föras till kyr­kan där han tog emot kommunio­nen. Med lyfta händer

Jer 31:31-34 Ps 51:3-4,12-15 Heb 5:7-9  Joh 12:20-33 Vetekornet Det är naturligt för människan att hon vill uppnå något i livet. Något som är av bety­delse och som bär frukt. För att nå detta mål satsar hon sina krafter. Människan anar att hon har en uppgift, som ger mening åt hennes liv. Det kan kännas

– Jer 11:18-20 Ps 7:2-3,9b-12 Joh 7:40-52 – ”Aldrig har någon människa talat som han.” Tjänarna som sänts ut för att gripa Jesus kommer tillbaka tomhänta. De blir själva gripna, av hans ord. Översteprästerna och farisé­erna som sände ut dem hade sin me­ning om Je­sus klar. Tjä­narna som sändes ut hade fortfarande kvar sin förmåga