– Apg 3:11-26 Ps 8:2a,5-9 Luk 24:35-48 – ”Ni skall vittna om allt detta.” Det är Lukas som förmedlar denna befallning. Samme Lukas berättar hur folket skockades kring Petrus och Johannes, när de botat den lame mannen. Petrus klargör vad som hänt. Det är inte ”vår kraft eller fromhet som fick mannen att gå. Nej, Abrahams,
– Apg 3:1-10 Ps 105:1-4,6-9 Luk 24:13-25 – När Petrus och Johannes möter den lame mannen vid Sköna porten fäster de sin blick på honom och Petrus säger: ”Se på oss! Mannen ser spänt på honom”. Deras blickar möts, de ser varandra. Det bereder väg för att mannen botas. Inte ens Gud gör under med den
– Apg 2:36-41 Ps 33:4-5,18-20,22 Joh 20:11-18 – Lukas berättar om Petrus pingstpredikan, hur hans ord träffar lyssnarna i hjärtat. Johannes berättar om Marias möte med den Uppståndne. Hon är först blind, men Jesus tilltalar henne och hennes ögon öppnas. Petri ord träffar folket ”i hjärtat”. Han talar om ”denne Jesus som ni har korsfäst”. Hur
Apg 2:14,22-33 Ps 16:1-2a,5,7-11 Matt 28:8-13 Också De heliga Skrifterna förjagar mörkret Kyrkan fortsätter att fira påsk. Hela denna påskvecka, den s.k. påskoktaven, är en förlängd påskdag. Påskljuset står kvar och påsktiden varar ända fram till pingst. Kyrkan fortsätter att med sin liturgi förjaga allt vårt mörker.[1] Hennes liturgi har sin källa i de heliga
Apg 10:34a,37-43 Ps 118: 1-2,16-17,22-23 1 Kor 5:6b-8 Joh 20:1-9 Jag är ännu hos dig för att förjaga allt mörker I påskdagens högmässa hör vi en ”stillsammare” tonart än i påskvakan. Kyrkan mediterar över det oerhörda som har skett. I ingångsversen låter hon samma psaltarpsalm som vi hörde i natt vid påskljuset uttrycka sin lågmälda
Må Kristi ljus förjaga allt vårt mörker Så bad vi när påskljuset tändes. Vi fick våra ljus tända och följde påskljuset in i kyrkan. Vi såg in i påskljusets låga och blev upplysta om dess hemlighet genom att lyssna till Påskbudskapet, Exsultet, den kanske mest innehållsmättade och vackraste av kyrkans liturgiska texter. Vi bländades av
Jes 52:13-53:12 Ps 31:2,6,12-13,15-17,25 Heb 4:14-16;5:7-9 Joh 18:1-19:42 Ljuset i mörkret och vad som hindrar oss att se det I Johannespassionen skymtar det fram stråk av ljus, trots allt mörker. Johannes berättar inte om en förlorare, trots att huvudpersonen mister livet. Han berättar om någon som fullbordar sitt liv. Jesus tas inte till fånga. Han
2 Mos 12:1-8,11-14 Ps 116:12-13,15-18 1 Kor 11:23-26 Joh 13:1-15 Där barmhärtighet och kärlek finns, där är Gud Jesus faller på knä och tvättar lärjungarnas fötter. En bild av hela hans liv och gärning. Han som var ett med Fadern i det höga, steg ned och utförde slavens syssla. Han genom vilket allting blivit till, faller
– Jes 50:4-9a Ps 69:8-10,21b-22,31,33-34 Matt 26:14-25 – Profeten ber morgonbön. ”Herren väcker varje morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungars vis”. Munkarna behöver enligt Benedictus tolv psalmer för att vakna och komma på rätt spår. Före dessa psalmer säger de realistiskt: ”Se, Herre, så många mina ovänner är”. Bön är det
– Jes 49:1-6 Ps 71:1-4a,5-6b,15,17 Joh 13:21-33,36-38 – Redan profeten hade förutsagt det Jesus säger om sig själv när Judas gått ut i natten: ”Nu har Människosonen förhärligats”. Profeten hade sagt: ”Du är min tjänare, genom vilken jag vill förhärliga mig”. Det sades vid den sista måltiden där stämningen var spänd. Jesus har förutsagt förräderiet. ”En