– 1 Kor 7:25-31 Ps 45: 11-12,14-17 Luk 6:20-26 –
Paulus talar om att leva ”i världen som om vi inte levde av den”. Hans ord doftar frihet. Ett trotsigt oberoende av de makter som styr den här världen och lätt får makt också över de troende.
Samma frihet hör vi i Charles de Foucaulds bön: ”Vad som än händer, tackar jag dig”.
Ignatius av Loyola talar om ”indifferens” (indifferentia), en frihet som inte är likgiltighet, men beredskap att göra Guds vilja, ”vad som än händer…”
Cassianus talar om att varken bedras av framgångar, ”när alla berömmer er”, eller slås ner av motgångar, bedrövelse och självömkan.
Jesus prisar dem saliga som de flesta beklagar, dem som ”är fattiga och som hungrar, dem som hatas, stöts bort och avskys”.
Det efterfrågar både vår förbön för de drabbade och barmhärtighetens gärningar för att bistå.
Men det viktigaste får inte fattas.
”Framför allt som ska bevaras, må du bevara ditt hjärta!”
Psalmisten visar vägen: ”Glöm ditt folk och din faders hus, så att konungen får ha sin lust i din skönhet”. ”Din faders hus” motsvarar ”den värld som går mot sitt slut”.
Någon behövs som lär oss att be: ”Vad som än händer, tackar jag dig.”
Och inte bara lär oss att be. Han ger oss sin egen frihet. Vi tar emot honom i den heliga eukaristin och föredrar ingenting framför kärleken till honom.
