– 1 Kung 21:17-29 Ps 51:3-6a,11-16 Matt 5:43-48 –
Kung Achav och drottning Isébel har låtit stena Navot. Profeten letar upp Achav och förkunnar Guds dom.
Achav säger: ”Har du slutligen funnit mig, du min fiende?” Vi känner igen det i samvetet som ingen kan fly ifrån.
Achav måste ha lyssnat. Han river sönder sina kläder, klär sig i säcktyg, fastar och ödmjukar sig.
Då händer det märkliga. Gud drar han tillbaka sin dom.
Gud beskrivs på ett väldigt mänskligt sätt. Han verkar nästan förvånad när han säger till sin profet Elia: ”Har du sett hur Achav öd-mjukar sig?”
I ’förvåningen’ finns ett gudomligt budskap: Ser du, människa, vilken kraft jag har gett dig i ödmjukheten?
Teologin vågar säga att Gud är ödmjuk. Vi ser det i Sonen, Faderns fullkomliga avbild, som ödmjukade sig.
Därför är ödmjukheten i Benedictus regel den röda tråden i efter-följelsen av Kristus.
I de mest hopplösa situationer – ödmjukheten visar alltid en framkomlig väg, ödmjukheten ger hopp.
Maria jublar över att Herren har sett till hennes ringhet.