Apg 13:13-25 Ps 89:2-3,21-22,25,27 Joh 13:16-20
Paulus för evangeliet vidare. Nu till Antiokia i Pisidien, i hjärtat av Mindre Asien. Som vanligt uppsöker han synagogan och börjar med att kort återge Guds historia med sitt utvalda folk, med början i folkets tid i Egypten.
När han kommer till konung David märker vi att hans röst blir särskilt ivrig. Han citerar psalm 89 i Psaltaren, dagens responsorie-psalm, där Herren själv säger: ”Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne”.
Psalmen ger David messianska drag. Gud har ”smort honom med sin (Guds) heliga olja”. David pekar profetiskt fram mot Mes-sias och hans unikt nära relation till Gud: ”Han skall kalla mig så: Du min fader”.
Pauli åhörare i synagogan känner sina psalmer och nu kan han fortsätta: ”Det är bland hans efterkommande som Gud har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde.”
Kyrkan tror på honom som Messias, men behöver ändå föras vidare i tron och kärleken. Jesus säger: ”Den som tar emot någon som jag sänder (apostlar/biskopar, helgon och de nödlidande), han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig”.
Tron och den tjänande kärleken drar in lärjungarna i detta mottagande och denna delaktighet. Detta blir Guds folks historia, hans heliga historia och plan med sitt folk.
Redan psalm 89 uttrycker det profetiskt: ”Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar i evighet.”
Det är vad Kyrkan gör i den heliga eukaristin, där vi betjänas för att själva kunna tjäna varandra och så dras in i Sonens enhet med Fadern.
