– Jes 49:8-15 Ps 145:8-9,13c-14,17-18 Joh 5:17-30 –

Jesus har botat den lame mannen i Betesda, men hänvisar till att det är Fadern som verkar genom honom. ”Sonen kan inte göra nå­got av sig själv.”

Detta blir en ännu större anstöt för judarna än att botandet sked­de på en sabbat. Jesus jämställer sig med Fadern.

De hade förstått Jesu anspråk rätt. Just i det anstötliga lig­ger det kristna evangeliet. ”Liksom Fadern uppväc­ker de dö­da och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill”.

Evangeliet berättar om dem som hörde Jesu ord och botades av honom. Hans ”stund” är redan inne när människan hör ”Guds Sons röst”. Den rösten för­medlar liv. ”De som hör den skall få liv”.

Då uppfylls det profeten säger: ”De som är fångna får höra: ’Dra ut’. De som sitter i mörkret får höra: ’Kom fram’”.

Jesus, Faderns Ord, är mer än en moders förbarmande med sitt barn. Fadern säger: ”Om modern än kunde glömma sitt barn, så skulle dock jag inte glömma dig”.

Den rösten säger: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv”. 

Låt oss inte föredra något framför att höra Jesu röst.