Syr 3:2-6,12-14 Ps 128 Kol 3:12-21 Matt 2:13-15,19-23

Familjen – utrotningshotad, men skyddad

Nu och då hör man om utrotningshotade arter av djur eller växter. Frågan är om inte också den mänskliga famil­jen är utrotningshotad i vår del av världen? Under flera generationer har familjen varit lov­ligt byte för tjuvar och rövare. Ideologer och politiker av olika slag har försökt förvandla oss till enbart individer i ett stort kollektiv och därmed berövat människan den närmiljö hon bäst be­höver för att växa och mogna som människa. Inte minst staten har i vår kultur svikit sin skyl­dighet att stöd­ja och stärka äktenskap och fa­milj. 

    Ändå lyckas det aldrig riktigt. Vi märker det när olyckor och kriser drabbar. Då är det till familjen och de närmaste som män­ni­skan tar sin tillflykt. Det bekräftar vad bibeln och kyrkan lär oss. Familjen fanns med från början. När Gud skapade man och kvinna skapade han också den mänskliga familjen.

    Ofta talas det idag om barnens rättigheter. Det motiveras av övergrepp och vanskötsel, som tyvärr sker också i familjen. Mera sällan talas det om det vi hörde i första läsning­en, om barnens skyl­digheter. ”Synder sonas när man vör­dar sin far, att ära sin mor är som att samla skatter”. Det fjärde budet är givet för män­niskans eget bäs­ta: ”Hedra din fa­der och din mo­der, för att du må leva länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig”.

    Familjen är ansatt av yttre fiender, men hennes värsta fiender är tyvärr dess egna med­­­­lem­mar, ef­tersom de är syndare, både far, mor och barn. Apos­teln erbjuder därför en uppsättning kläder för fa­miljen: ”Innerlig med­känsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tåla­mod”. Kan man tänka sig skönare kläder? Dessutom ger han konkreta råd för familjelivet: ”om du har något att förebrå någon annan så ska det ske med för­drag­samhet och överse­ende”. Har något fel begåtts så ska de för­låta va­rand­ra

”liksom Herren har för­låtit er”. Aposteln berättar om det band som förenar och bin­der ihop familjen, kärle­kens band. Det märks på doften. Så avslöjar aposteln källan för den­na kärlek: ”Låt Kristi frid rå­da i era hjärtan”.

    Det här kan låta som en dröm, drömmen om den lyckliga famil­jen. Men innan någon fastnar i drömmar eller slås ner av dåligt samvete, låt oss först påminna oss ju­lens evangelium som säger att vi har en Frälsare. Denne vår Frälsare växte själv upp i en hotad och bräcklig familj, som ändå fick skydd i alla faror. Här finns det glada bud­skapet. Fa­miljen har stöd från högsta ort.

Josef, Maria och barnet, var utläm­nade åt flyktingars ovissa öde, hotade av Hero-des och hans knek­tar, av nattkyla och rövare. Med ett penndrag hade ondskan kunnat radera ut hela pla­nen – om inte familjen hade stått under Guds ledning och be-skydd. Det är inte underligt att den fromma fantasin, till exempel vår egen Selma Lager­löf, har bro­derat och fantise­rat om vad som hände under flykten till Egypten. Djuren faller ner och tillber barnet i mo­derns famn. Palmerna böjer sig ner och gör sina frukter åt­kom­liga för Josef. En brutal rövare fal­ler ner i förundran inför barnet och säger: ”Om Gud blivit människa kunde det inte ha varit vackrare än detta barn”.

    Rädd­­­­nings­planen är lika väldig som den lilla familjen är hotad och värnlös. Ändå är de inte passiva statister. I denna akt spelar Josef huvudrollen. Gud låter ond­skan komma på skam – med hjälp av Josefs lydnad. I drömmen får han befall­ning att fly till Egypten. Josef tycks inte ha tvekat en sekund. I skydd av nat­tens mörker bry­ter de upp. Josef kräver inga garantier. Det fanns inga reseförsäkringar att teckna. Han handlar be­slutsamt och målmedvetet. Inte hel­ler får han i förväg veta hur länge de skall stanna i Egypten. ”Stanna där tills jag säger till dig”, lyder anvis­ningen. Han för-blir beroen­de av Guds fortsatta vägledning. Vad skulle inte hända i vår värld om Josef blev fö­re­döme för fa­milje­fäderna?

    Samtidigt är det ingen tillfäl­lig­het att Josef får fly till Egypten. Matteus hänvisar till ett ord från profeten Ho­sea: ”Från Egyp­­­ten har jag kallat min son”. Vi påminns om hur Gud en gång befriade hela sitt folk ur slaveriet i Egypten. Dit hade det förts av en an-nan Josef. Denna Guds be­frielse av sitt folk skall nu fullbordas och bli en befrielse ur det an­d­­liga Egypten. Hela den mänsk­li­ga familjen skall befrias från alla mörkrets och ondskans makter.

    Det som händer Josef, barnet och dess mor är därför en bild för vad som kan hän-da varje familj och för hela kyr­kan på dess vandring genom tiden. Som en kyrkofader uttrycker det: ”för­följd av värl­den, men tröstad av Gud går kyrkan fram på sin pil-grimsvandring”. Varje familj bär det nya livet i sin mitt och har uppgiften att skydda och vårda det så att det kan växa till. Ständigt hotas det, men tron litar på Guds orubbliga fräls­ningsvilja.

På samma sätt får vi se på både familj, kloster och på hela kyrkan. Ondskans hot och dumheter är realiteter som varken får förvåna, skrämma eller förlama oss. Guds vilja och plan med familjen är star­kare.

Redska­pen, inte minst familje­fäderna, är kallade att som Josef lyssna och lyda i tro. Alla familjemedlemmar får ta på sig de kläder som aposteln visade fram för oss: med­känsla, vän­lighet, öd­mjuk­het, mildhet och tåla­mod. Alla har kallelsen att bevara Kristi frid i hjär­tat.

Idag får vi förnya och fördjupa vår tro på att vi har en Frälsare som själv lät sig födas och växa upp i en mänsklig familj. Vår Frälsare drar in oss och våra familjer i den orubb­liga fräls­nings­­plan som vi nu bekän­ner oss till och firar.

    Amen.