– Jes 25:6-10 Ps 23 Matt 15:29-37 –

Francisco Xavier var en av de första jesuiterna. Han nådde som mis­sionär till Indien, Moluc­ker­na, Japan och stod på tröskeln till Kina där han avled år 1552.

I brev till sina bröder hemma i Europa frågar han varför de mer bekymrar sig om vetenskapen än om att förmedla ljuset till själar som lever i mörker?

Han lär ha döpt tio­tusentals. Hans brinnande iver smittade av sig på dem han döpte. Han fick var­ken tid att äta, be tidegärden eller sova. Så ivri­ga var barnen att lära sig om den tro de döpts till.

Hans iver om människornas frälsning har sin källa i det medlidan­de som fyllde Jesus när han ser människornas vilsenhet och nöd.

Profeten låter oss se ett gästabud på Sions berg. Ett gästabud för alla folk, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat. Döden är om­intetgjord, tårar och vanära likaså.

Också dagens evangelium beskriver en måltid på ett berg. Lytta och lama, blinda och stumma botas. De förundras och prisar Is-raels Gud. Det hela kulminerar i en måltid där alla äter och blir mät­ta.

Måltiden pekar fram mot den heliga eukaristin. ”Jesus tog bröden, tackade Gud, bröt och gav dem.”

Eukaristin i sin tur samlar och fullbordar alla de konkreta under som evan­geliet berättar om.

Men eukaristin föregriper också det som profeten talat om, den slutliga framtiden. Eukaristin ger näring för hoppet.

Hoppet att få se.

Hoppet om delaktighet.

Han i oss, vi i honom.