– 1 Mack 6:1-13 Ps 9:2-4,6,16b,19 Luk 20:27-40 –

Läsningarna denna vecka har hämtats ur Mackabeerböckerna. Idag hör vi kung Antiochos dö i förtvivlan över sina över­grepp mot Juda land och på Guds tempel i Jerusalem. Han hade pla­ce­rat en främmande gudabild på platsen för bränn­offeraltaret i templet. Ett sakrilegi­um. Hans kvalfulla död bekräftas av en gre­kisk historie­skrivare.

Den världsliga makten har sin makt från Gud. När den makten inte respekterar tron på Gud utan förgriper sig på den gräver den sin egen grav.

Så sker också när tron reduceras eller förvanskas. Saddukeerna var ett präster­ligt parti på Jesu tid som avvisade tron på de dödas upp­stån­del­se. De menade sig inte finna denna tro i de fem Moseböckerna.

Jesus möter dem på deras eget område genom att ge dem svar ur And­ra Moseboken. Vid törnbusken kallas Herren Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Gud vore inte dessa patriarkers Gud om dessa inte levde. Han är inte en Gud för döda utan för levande.

Att inte leva för Gud är att vara skild från livet, och därmed att redan vara andligt död. Att leva för Gud är att leva det eviga livet, redan nu. Den tron har sin källa i Kristi uppståndelse och det hopp som rinner fram ur den.

Tron på uppståndelsen ger ett hopp att både leva och dö på.

Jungfrun och martyren Cecilia bevarade sitt hjärta odelat. Hon ha­de lovat Kristus trohet. Ingen­ makt i världen kunde hin­d­ra hen­ne att förbli i den kärleken, trots att det kosta­de henne det fysiska livet. 

För att stärkas i den kärleken firar vi den heliga eukaristin.