– Rom 2:1-11 Ps 62:2-3,6-7,9  Luk 11:42-46 –

Redan i början av sitt väldiga Romarbrev behandlar aposteln slu­tet av allting.

”Gud skall löna var och en efter hans gärningar, ju­den främst, men också greken”. Inför den slutliga domen blir alla människor fullkomligt jämli­ka. ”Gud gör inte skill­nad på människor.”

”Gud dömer rättvist.” Var och en skall dömas efter den in­sikt han har fått. Hedningen har skapelsens bok att läsa i.

Genom sitt sam­­­vete vet han att det finns skillnad mellan rätt och fel. Domen följer när han vänder ”ryggen åt sanningen och följa orät­ten”.

Juden har dessutom fått kunskap genom lagen och profeterna.

Ännu mera gäller detta de kristna, som fått del av det evan­ge­lium som Paulus förkunnar.

Det förpliktar honom att hålla fast vid den katolska tron, mäs­san, bö­nen och kyrkans bud, utan att glömma ”rättvi­san och kär­le­ken till Gud”.

”Ni skall göra det ena utan att därför försumma det and­ra.” Kärle­ken behöver tron och tron fullbordas i kärleken.

Gud har förenat det som ytterst är en gåva, den av kärle­ken for­made och fullbordade tron.

Den heliga Teresa lär att vägen till Gud går ge­nom ”Kris­ti allrahe­ligaste Man­dom”. Vä­gen till Fadern går ge­nom Sonen. Hon följde den väg som hen­nes namn vittnar om: ”Teresa av Jesus”.

Hon säger: ”Om Herren en enda gång ger oss nåden att trycka in sin kärlek i vå­ra hjärtan, blir allt lätt och vi kan åstadkomma myc-ket på kort tid och med ringa möda.”

Teresa säger: ”Den som håller sig till Gud ska inte sakna något. Gud ensam räcker – Solo Dios bas­ta.”