Bar 1:15-22 Ps 79:1-5,8-9 Luk 10:13-16

Den salige Columba Marmion, irländaren som blev benediktin och abbot i klostret Maredsous i Belgien, visste att de gudomliga skrifter­na inte bara var ärevördiga texter. De var mysterier att gå in i. De som läser dem blir delak­tiga av det som texterna be­rät­tar om. 

Det som hände med och kring Jesus är inte enbart något histo­riskt, utan ”mys­te­rier” att bli delaktig av, så att läsaren själv för-vandlas.

Den salige Columba säger: ”Kristus är redan i oss, ge­nom att han låtit oss födas till att vara Guds barn. Men kyrkan vill ge oss del av Kris­­ti gudomliga natur, och ta oss ännu mera, ännu full­ständi­ga­re, än­nu fullkomligare i besittning.”

Hans avsikt med sin undervisning kan sammanfattas så. ”Genom nå­den skall de troende bli det som Kristus är av naturen, Guds barn”.

Under hans tid som abbot växte hans tre stora verk fram. Från bör­jan var det reträttföredrag. 1. ”Kristus – sjä­lens liv. 2. Kristus i sina mys­­­terier, och 3. Kristus – munkens förebild”.

Det finns bara en mognad som räknas, vår allt större närhet till och likformighet med Kristus.

Han kommer oss till mötes precis där vi är, i synden och svagheten.

Det som beror på oss är vår beredskap att ta emot den nåd som hela tiden och i varje situation väntar på oss.

Tydligast sker det i den heliga eukaristin.