– Upp 12:7-12a  Ps 138:1-5 Joh 1:47-51 –

Det pågår en kamp i tillvaron, en kamp mellan onda och goda krafter. Det kan nog många instämma i. Men materialister ser inte att det i grunden är en and­lig kamp.

Johannes i bibelns sista bok ser klarare. ”Mikael och hans änglar gav sig i strid med ”draken, ormen från urtiden… han som förför hela världen”. Ärke­ängeln Mikael är ledare för de goda krafterna.

För många framstår talet om änglar som sagor från en oupplyst tid. Men när det onda triumferar på ett sätt som inte kan förkla­ras, framstår tron på en and­­lig kamp som både förnuftig och rimlig.

På en plats kan kampen kännas igen – i de egna tankar­na.

Vem har inte tänkt onda tankar? Tankar som är människan främmande, som hon inte vill tänka. Var kom­mer de ifrån? Kyr­kan vet att de har sin källa i upproret mot Gud i den andliga världen.

De tidiga munkarna såg det som sin livsuppgift att kämpa mot de onda tan­kar­na. De ville bevara hjärtat rent. Men ingen människa slipper egentligen undan.

Munkarna vitt­nar om äng­larnas stöd i den kampen. Mikael och hans änglar är starka­re än de onda tankarna. När änglarna segrar övergår kampen i jubel och till­bed­jan, äng­lar­nas eviga uppgift.

Att leva med änglarna är både att delta i kampen, erfara änglarnas hjälp och att före­gri­pa jub­let.

Benedictus gör Jakobs dröm, där ”änglarna stiger upp och ner”, till mön­­­s­ter för andlig tillväxt. Man stiger upp genom ödmjukhet och ner genom högmod. Han antyder också segern när han talar om psaltarsången: ”In­för änglarna vill jag lovsjunga dig” (RB 19).

Tron ser Jesu kamp och seger i varje eukaristi: ”Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Män-niskosonen”.